1 I åttonde månaden av Darejaves’ andra regeringsår kom HERRENS ord till Sakarja, son till Berekja, son till Iddo, profeten, han sade: 2 Svårt förtörnad var HRRREN på edra fäder. 3 Säg därför nu till folket så säger HERREN Sebaot: Vänden om till mig, säger HERREN Sebaot, så vill jag vända om till eder, säger HERREN Sebaot. 4 Varen icke såsom edra fäder, för vilka forna tiders profeter predikade och sade: “Så säger HERREN Sebaot: Vänden om från edra onda vägar och edra onda gärningar”; men de ville icke höra och aktade icke på mig säger HERREN. 5 Edra fäder, var äro de? Och profeterna, leva de kvar evinnerligen? 6 Nej, men mina ord och mina rådslut, de som jag betrodde åt mina tjänare profeterna, de träffade ju edra fäder, så att de måste vända om och säga: “Såsom HERREN Sebaot hade beslutit att göra med oss, och såsom våra vägar och våra gärningar förtjänade, så har han ock gjort med oss.” 7 På tjugufjärde dagen i elfte månaden, det är månaden Sebat, i Darejeves’ andra regeringsår, kom HERRENS ord till Sakarja, son till Berekja, son till Iddo, profeten; han sade: 8 Jag hade en syn om natten: Jag fick se en man som red på en röd häst; och han höll stilla bland myrtenträden i dalsänkningen. Och bakom honom stodo andra hästar, röda, bruna och vita. 9 Då frågade jag: “Vad betyda dessa, min herre?” Ängeln som talade med mig svarade mig: “Jag vill låta dig förstå vad dessa betyda.” 10 Och mannen som stod bland myrtenträden tog till orda och sade: “Det är dessa som HERREN har sänt ut till att fara omkring på jorden.” 11 Och Pjälva togo de till orda och sade till HERRENS ängel, som stod bland myrtenträden: “Vi hava farit omkring på jorden och hava funnit hela jorden lugn och stilla.” 12 Då tog HERRRNS ängel åter till orda och sade: “HERRE Sebaot, huru länge skall det dröja, innan du förbarmar dig över Jerusalem och Juda städer? Du har ju nu varit vred på dem i sjuttio år.” 13 Och HERREN svarade ängeln som talade med mig goda och tröstliga ord; 14 och ängeln som talade med mig sade sedan till mig: “Predika och säg: Så säger HERREN Sebaot: Jag har stor nitälskan för Jerusalem och Sion; 15 och jag är storligen förtörnad på hednafolken, som sitta så säkra; ty när jag var allenast litet förtörnad, hjälpte de ytterligare till att fördärva. 16 Därför säger HERREN så: Jag vill åter vända mig till Jerusalem i barmhärtighet; mitt hus skall där bliva uppbyggt, säger HERREN Sebaot, och mätsnöret skall spännas över Jerusalem. 17 Ytterligare må du predika ooh säga: Så säger HERREN Sebaot: Annu en gång skola mina städer få njuta överflöd av goda håvor; ja, HERREN skall ännu en gång trösta Sion, och ännu en gång skall han utvälja Jerusalem.”
