Höga Visan 6

1“Vart har han då gått, din vän, du skönaste bland kvinnor? Vart har din vän tagit vägen? Låt oss hjälpa dig att söka honom.” 2”Min vän har gått ned till sin lustgård, till sina välluktrika blomstersängar, för att låta sin hjord beta i lustgårdarna och för att plocka liljor. 3Jag är min väns, och min vän är min, där han för sin hjord i bet ibland liljor. 4Du är skön såsom Tirsa, min älskade, ljuvlig såsom Jerusalem, överväldigande såsom en härskara. 5Vänd bort ifrån mig dina ögon, ty de hava underkuvat mig. Ditt hår är likt en hjord av getter som strömma nedför Gilead. 6Dina tänder likna en hjord av tackor, nyss uppkomna ur badet, allasammans med tvillingar, ofruktsam är ingen ibland dem. 7Lik ett brustet granatäpple är din kind, där den skymtar genom din slöja. —— 8Sextio äro drottningarna, och åttio bihustrurna, och tärnorna en otalig skara. 9Men en enda är hon, min duva, min fromma, hon, sin moders endaste, hon, sin fostrarinnas utkorade. När jungfrur ser henne, prisa de henne säll, drottningar och bihustrur höja hennes lov. —— 10Vem är hon som där blickar fram lik en morgonrodnad, skön såsom månen, strålande såsom solen, överväldigande såsom en härskara? 11Till valnötslunden gick jag ned, för att glädja mig åt grönskan i dalen, för att se om vinträden hade slagit ut, om granatträden hade fått blommor. 12Oförtänkt satte mig då min kärlek upp på mitt furstefolks vagnar. 13“Vänd om, vänd om, du brud från Sulem, vänd om, vänd om, så att vi få se på dig.” “Vad finnen I att se hos bruden från Sulem, där hon rör sig såsom i vapendans?”

will be added

X\