1 Och jag såg en annan väldig ängel komma ned från himmelen. Han var klädd i en sky och hade regnbågen över sitt huvud, och hans ansikte var såsom solen, och hans ben voro såsom eldpelare; 2 och i sin hand hade han en öppen liten bokrulle. Och han satte sin högra fot på havet och sin vänstra på jorden. 3 Och han ropade med hög röst, såsom när ett lejon ryter. Och när han hade ropat, läto de sju tordönen höra sina röster. 4 Och sedan de sju tordönen hade talat, tänkte jag skriva, men jag fick då höra en röst från himmelen säga: “Göm såsom under insegel vad de sju tordönen hava talat, och skriv icke upp det.” 5 Och ängeln, som jag såg stå på havet och på jorden, lyfte sin högra hand upp mot himmelen 6 och svor vid honom som lever i evigheternas evigheter, vid honom som har skapat himmelen och vad däri är, och jorden och vad därpå är, och havet och vad däri är, och sade: “Ingen tid skall mer givas, 7 utan i de dagar, då den sjunde ängelns röst höres, när det sker att han stöter i sin basun, då är Guds hemliga rådslut fullbordat, i enlighet med det glada budskap som han har förkunnat för sina tjänare profeterna.” 8 Och den röst som jag hade hört från himmelen hörde jag nu åter tala till mig; den sade: “Gå och tag den öppna bokrulle som ängeln har i sin hand, han som står på havet och på jorden.” 9 Då gick jag bort till ängeln och bad honom att han skulle giva mig bokrullen. Och han sade till mig: “Tag den och ät upp den; den skall vålla dig bitter plåga i din buk, men i din mun skall den vara söt såsom honung.” 10 Då tog jag bokrullen ur ängelns hand och åt upp den; och den var i min mun söt såsom honung, men när jag hade ätit upp den, kände jag bitter plåga i min buk. 11 Och mig blev sagt: “Du måste än ytterligare profetera om många folk och folkslag och tungomål och konungar.
