Psaltaren 90

1En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte. 2Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud. 3Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: “Vänden åter, I människors barn.” 4Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt. 5Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas; 6det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar. 7Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort. 8Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus. 9Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck. 10Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort. 11Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig? 12Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan. 13HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare. 14Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar. 15Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka. 16Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn. 17Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.

will be added

X\