Psaltaren 89

1En sång av esraiten Etan. 2Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte. 3Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet. 4“Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David: 5‘Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.’” Sela. 6Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet. 7Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN? 8Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom. 9HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig. 10Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem. 11Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender. 12Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är. 13Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn. 14Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand. 15Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte. 16Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus. 17I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de. 18Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn. 19Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige. 20På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: “Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket. 21Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja. 22Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom. 23Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom; 24nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom. 25Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt. 26Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand. 27Han skall kalla mig så: ‘Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.’ 28Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden. 29Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast. 30Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar. 31Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter, 32om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud, 33då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor, 34men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet. 35Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra. 36En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta. 37Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen; 38såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn.” Sela. 39Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom. 40Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden. 41Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror. 42Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar. 43Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje. 44Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden. 45Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden. 46Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. Sela. 47Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld? 48Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn. 49Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? Sela. 50Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet. 51Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken; 52tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår. —— 53Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen.

will be added

X\