Psaltaren 88

1En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-Ieannót; en sång av esraiten Heman. 2HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig. 3Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop. 4Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. 5Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft. 6Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand. 7Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet. 8Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela. 9Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut. 10Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig. 11Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? Sela. 12Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet? 13Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land? 14Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes. 15Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig? 16Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla. 17Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig. 18De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans. 19Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.

will be added

X\