Psaltaren 73

1En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan. 2Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta; 3ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet. 4Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt. 5De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor. 6Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem. 7Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått. 8De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de. 9Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden; 10därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag. 11Och de säga: “Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?” 12Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt. 13Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld; 14jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig. 15Om jag hade sagt: “Så vill jag lära”, då hade jag svikit dina barns släkte. 16När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt, 17till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände. 18Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv. 19Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse. 20Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar. 21När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre, 22då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig. 23Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand. 24Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära. 25Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden. 26Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen. 27Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig. 28Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.

will be added

X\