Psaltaren 58

1För sångmästaren; “Fördärva icke”; av David; en sång. 2Talen I väl i eder stumhet vad rättfärdigt är? Dömen I såsom rätt är, I människors barn? 3Nej, i hjärtat uppgören I onda anslag; I vägen ut i landet edra händers våld. 4De ogudaktiga äro avfälliga allt ifrån modersskötet; de lögnaktiga fara vilse ända från sin moders liv. 5Gift är i dem, likt ormens gift; en döv huggorm likna de, en som tillstoppar sitt öra, 6så att han icke hör tjusarnas röst, icke den förfarne besvärjarens. 7Gud, krossa tänderna i deras mun; bryt ut, o HERRE, de unga lejonens kindtänder. 8Låt dem bliva till intet, likasom vatten som förrinner. När någon skjuter sina pilar, blive de såsom utan udd. 9Må han vara lik snigeln, som upplöses och förgås, lik en kvinnas foster, som ej fick skåda solen. 10Förrän edra grytor hava hunnit märka bränslet, och medan köttet ännu är rått, skall en glödvind rycka bort det. 11Den rättfärdige skall glädja sig, när han skådar hämnden, han skall två sina fötter i den ogudaktiges blod. 12Och människorna skola säga: “Ja, den rättfärdige får sin lön; ja, det finnes en Gud som dömer på jorden.”

will be added

X\