Psaltaren 56

1För sångmästaren, efter “Den stumma duvan i fjärran”; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat. 2Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän. 3Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig. 4Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig. 5Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig? 6Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig. 7De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv. 8Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede. 9Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok. 10Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi. 11Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord. 12På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig? 13Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer. 14Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.

will be added

X\