Psaltaren 42

1För sångmästaren; en sång av Koras söner. 2Såsom hjorten trängtar till vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud. 3Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När skall jag få träda fram inför Guds ansikte? 4Mina tårar äro min spis både dag och natt, ty ständigt säger man till mig: “Var är nu din Gud?” 5Men jag vill utgjuta inom mig min själ och hava i minne huru jag gick med hopen upp till Guds hus, under fröjderop och tacksägelse, i högtidsskaran. 6Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom. 7Min Gud, bedrövad är min själ i mig; därför tänker jag på dig i Jordans land och på Hermons höjder, på Misars berg. 8Djup ropar till djup, vid dånet av dina vattenfall; alla dina svallande böljor gå fram över mig. 9Om dagen må HERREN beskära sin nåd, och om natten vill jag sjunga till hans ära och bedja till mitt livs Gud. 10Jag vill säga till Gud, min klippa: “Varför har du förgätit mig, varför måste jag gå sörjande, trängd av fiender?” 11Det är såsom krossade man benen i min kropp, när mina ovänner smäda mig, när de beständigt säga till mig: “Var är nu din Gud?” 12Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.

will be added

X\