Psaltaren 30

1En psalm, en sång av David, vid templets invigning. 2Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig. 3HERRE, min Gud, jag ropade till dig, och du helade mig. 4HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven. 5Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn. 6Ty ett ögonblick varar hans vrede, men hela livet hans nåd; om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel. 7Jag sade, när det gick mig väl: “Jag skall aldrig vackla.” 8HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt; men du fördolde ditt ansikte, då förskräcktes jag. 9Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag: 10“Vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet? 11Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare.” 12Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje. 13Därför skall min ära lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen.

will be added

X\