Psaltaren 144

1Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida; 2min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig. 3HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom? 4En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga. 5HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka. 6Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem. 7Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand, 8vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand. 9Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig, 10dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet. 11Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand. 12När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser; 13när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker; 14när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator— 15saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.

will be added

X\