Psaltaren 139

1För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig. 2Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån. 3Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen. 4Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo. 5Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. 6En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den. 7Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte? 8Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. 9Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet, 10så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig. 11Och om jag sade: “Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig”, 12så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset. 13Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv. 14Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl. 15Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. 16Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit. 17Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald! 18Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig. 19Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig, 20de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv! 21Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot? 22Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit. 23Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar, 24och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.

will be added

X\