Psaltaren 119

1Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag. 2Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom, 3de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar. 4Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit. 5O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar! 6Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud. 7Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter. 8Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet. 9Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord. 10Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud. 11Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig. 12Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar. 13Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter. 14Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter. 15Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar. 16Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord. 17Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord. 18Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag. 19Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig. 20Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter. 21Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud. 22Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd. 23Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar; 24ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare. 25Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord. 26Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar. 27Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under. 28Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord. 29Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning. 30Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig. 31Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam. 32Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta. 33Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden. 34Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta. 35Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag. 36Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning. 37Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar. 38Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan. 39Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda. 40Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet. 41Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal; 42Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord. 43Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar. 44Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen. 45Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar. 46Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam. 47Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära; 48jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar. 49Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp. 50Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv. 51De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag. 52Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar. 53Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag. 54Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes. 55Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag. 56Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt. 57Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord. 58Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal. 59Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd. 60Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud. 61De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag. 62Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter. 63Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar. 64Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar. 65Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord. 66Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud. 67Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal. 68Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar. 69De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt. 70Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag. 71Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar. 72Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver. 73Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud. 74De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord. 75HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet. 76Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare. 77Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust. 78På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar. 79Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd. 80Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam. 81Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord. 82Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: “När vill du trösta mig?” 83Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar. 84Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare? 85De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag. 86Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig. 87De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar. 88Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd. 89Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen. 90Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består. 91Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig. 92Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände. 93Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv. 94Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar. 95På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd. 96På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd. 97Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den. 98Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid. 99Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd. 100Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt. 101Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord. 102Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig. 103Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun. 104Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar. 105Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig. 106Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt. 107Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord. 108Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter. 109Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag. 110De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar. 111Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd. 112Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden. 113Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär. 114Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord. 115Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt. 116Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp. 117Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar. 118Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek. 119Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära. 120Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar. 121Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare. 122Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig. 123Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal. 124Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar. 125Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd. 126Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet. 127Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld. 128Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag. 129Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt. 130När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga. 131Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud. 132Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt. 133Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig. 134Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar. 135Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar. 136Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag. 137HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa. 138Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet. 139Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord. 140Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt. 141Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar. 142Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning. 143Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust. 144Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva. 145Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt. 146Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd. 147Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord. 148Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal. 149Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter. 150Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag. 151Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning. 152Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid. 153Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag. 154Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal. 155Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar. 156HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter. 157Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd. 158När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal. 159Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd. 160Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen. 161Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord. 162Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte. 163Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär. 164Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter. 165Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall. 166Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud. 167Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära. 168Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar. 169HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord. 170Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal. 171Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar. 172Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga. 173Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar. 174Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust. 175Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig. 176Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud.

will be added

X\