Psaltaren 10

1Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider? 2Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt! 3Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN. 4Den ogudaktige säger i sitt högmod: “Han frågar icke därefter.” “Det finnes ingen Gud”, så äro alla hans tankar. 5Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet. 6Han säger i sitt hjärta: “Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma.” 7Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv. 8Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige. 9Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät. 10Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor. 11Han säger i sitt hjärta: “Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.” 12Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma. 13Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter? 14Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare. 15Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den. 16Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land. 17De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt 18för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck.


Copyrighted Material
Learn More

will be added

X\