Ordspråksboken 7

1Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig. 2Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten. 3Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla. 4Säg till visheten: “Du är min syster”, och kalla förståndet din förtrogna, 5så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord. 6Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag; 7då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd. 8Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram, 9skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde 10Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt. 11Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus. 12Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur. 13Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn: 14“Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften. 15Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig. 16Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten. 17Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel. 18Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog. 19Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort. 20Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.” 21Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom. 22Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap; 23ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv. 24Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal. 25Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar. 26Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt. 27Genom hennes hus gå dödsrikets vägar, de som föra nedåt till dödens kamrar.

will be added

X\