Ordspråksboken 29

1Den som får mycken tillrättavisning, men förbliver hårdnackad, han varder oförtänkt krossad utan räddning. 2När de rättfärdiga växa till, gläder sig folket, men när den ogudaktige kommer till välde, suckar folket. 3Den som älskar vishet gör sin fader glädje; men den som giver sig i sällskap med skökor förstör vad han äger. 4Genom rättvisa håller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar gärder, har fördärvar det. 5Den man som smickrar sin nästa han breder ut ett nät för han fötter. 6En ond människas överträdelse bliver henne en snara, men den rättfärdige får jubla och glädjas. 7Den rättfärdige vårdar sig om de armas sak, men den ogudaktige förstår intet. 8Bespottare uppvigla staden, men visa män stilla vreden. 9När en vis man vill gå till rätta med en oförnuftig man, då vredgas denne eller ler, och har ingen ro. 10De blodgiriga hata den som är ostrafflig, men de redliga söka skydda hans liv. 11Dåren släpper all sin vrede lös, men den vise stillar den till slut. 12Den furste som aktar på lögnaktigt tal, hans tjänare äro alla ogudaktiga. 13Den fattige och förtryckaren få leva jämte varandra; av HERREN få bådas ögon sitt ljus. 14Den konung som dömer de armas rätt. hans tron skall bestå evinnerligen. 15Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder. 16Där de ogudaktiga växa till, där växer överträdelsen till, men de rättfärdiga skola se deras fall med lust. 17Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ. 18Där profetia icke finnes, där bliver folket tygellöst; men säll är den som håller lagen. 19Med ord kan man icke tukta en tjänare ty om han än förstår, så rättar han sig icke därefter. 20Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom. 21Om någon är för efterlåten mot sin tjänare i hans ungdom, så visar denne honom på sistone förakt. 22En snarsticken man uppväcker träta, och den som lätt förtörnas begår ofta överträdelse. 23En människas högmod bliver henne till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära. 24Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; när han hör edsförpliktelsen, yppar han intet. 25Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad. 26Många söka en furstes ynnest, men av HERREN får var och en sin rätt. 27En orättfärdig man är en styggelse för de rättfärdiga, och den som vandrar i redlighet är en styggelse för den ogudaktige.

will be added

X\