Ordspråksboken 26

1Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära. 2Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi. 3Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg! 4Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik. 5Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis. 6Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck. 7Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun. 8Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre. 9Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun. 10En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer. 11Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft. 12Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom. 13Den late säger: “Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna. 14Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng. 15Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen. 16Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar. 17Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram. 18Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar, 19är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: “Jag gjorde det ju på skämt.” 20När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan. 21Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man. 22Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen. 23Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt. 24En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek. 25Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta. 26Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen. 27Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka. 28En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.

will be added

X\