Ordspråksboken 14

1Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer. 2Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar. 3I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar. 4Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft. 5Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn. 6Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt. 7Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd. 8Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek. 9De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag. 10Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje. 11De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar. 12Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden. 13Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse. 14Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom. 15Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg. 16Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös. 17Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad. 18De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap. 19De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar. 20Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner. 21Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta. 22De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane. 23Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust. 24De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft. 25Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek. 26Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt. 27I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror 28Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka. 29Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft. 30Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen. 31Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom. 32Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden. 33I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig. 34Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära. 35En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.

will be added

X\