Fjärde Moseboken 24

1Då nu Bileam såg att det var: HERRENS vilja att han skulle välsigna Israel, gick han icke, såsom de förra gångerna, bort och såg efter tecken, utan vände sitt ansikte mot öknen. 2Och när Bileam lyfte upp sina ögon och såg Israel lägrad efter sina stammar, kom Guds Ande över honom. 3Och han hov upp sin röst och kvad: “Så säger Bileam, Beors son, så säger mannen med det slutna ögat, 4så säger han som hör Guds tal, han som skådar syner från den Allsmäktige, i det han sjunker ned och får sina ögon öppnade: 5Huru sköna äro icke dina tält, du Jakob, dina boningar, du Israel! 6De likna dalar som utbreda sig vida, de äro såsom lustgårdar invid en ström, såsom aloeträd, planterade av HERREN, såsom cedrar invid vatten. 7Vatten flödar ur hans ämbar, hans sådd bliver rikligen vattnad. Större än Agag skall hans konung vara, ja, upphöjd bliver hans konungamakt. 8Det är Gud som har fört honom ut ur Egypten. Hans styrka är såsom en vildoxes. Han skall uppsluka de folk som stå honom emot, deras ben skall han sönderkrossa, och med sina pilar skall han genomborra dem. 9Han har lagt sig ned, han vilar såsom ett lejon, såsom en lejoninna—vem vågar oroa honom? Välsignad vare den som välsignar dig, och förbannad vare den som förbannar dig!” 10Då upptändes Balaks vrede mot Bileam, och han slog ihop händerna. Och Balak sade till Bileam: “Till att förbanna mina fiender kallade jag dig hit, och se, du har i stället nu tre gånger välsignat dem. 11Giv dig nu av hem igen. Jag tänkte att jag skulle få bevisa dig stor ära; men se, HERREN har förmenat dig att bliva ärad.” 12Bileam svarade Balak: “Sade jag icke redan till sändebuden som du skickade till mig: 13‘Om Balak än gåve mig så mycket silver och guld som hans hus rymmer, kunde jag dock icke överträda HERRENS befallning, så att jag efter eget tycke gjorde något, vad det vara må.’ Vad HERREN säger, det måste jag tala. 14Se, jag går nu hem till mitt folk; men jag vill varsko dig om vad detta folk skall göra mot ditt folk i kommande dagar.” 15Och han hov upp sin röst och kvad: “Så säger Bileam, Beors son, så säger mannen med det slutna ögat, 16så säger han som hör Guds tal och har kunskap från den Högste, han som skådar syner från den Allsmäktige, i det han sjunker ned och får sina ögon öppnade: 17Jag ser honom, men icke denna tid, jag skådar honom, men icke nära. En stjärna träder fram ur Jakob, och en spira höjer sig ur Israel. Den krossar Moabs tinningar och slår ned alla söner till Set. 18Edom skall han få till besittning till besittning Seir—sina fienders länder. Ty Israel skall göra mäktiga ting; 19ur Jakob skall en härskare komma; han skall förgöra i städerna dem som rädda sig dit.” 20Och han fick se Amalek; då hov han upp sin röst och kvad: “En förstling bland folken är Amalek, men på sistone hemfaller han åt undergång.” 21Och han fick se kainéerna; då hov han upp sin röst och kvad: “Fast är din boning, och lagt på klippan är ditt näste. 22Likväl skall Kain bliva utrotad; ja, Assur skall omsider föra dig i fångenskap.” 23Och han lov åter upp sin röst och kvad: “O ve! Vem skall bliva vid liv, när Gud låter detta ske? 24Skepp skola komma från kittéernas kust, de skola tukta Assur, tukta Eber; också han skall hemfalla åt undergång.” 25Och Bileam stod upp och vände tillbaka hem; också Balak for sin väg.

will be added

X\