Fjärde Moseboken 22

1Och Israels barn bröto upp och lägrade sig på Moabs hedar, på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko. 2Och Balak, Sippors son, såg allt vad Israel hade gjort mot amoréerna. 3Och Moab bävade storligen för folket, därför att det var så talrikt; Moab gruvade sig för Israels barn. 4Och Moab sade till de äldste i Midjan: “Nu kommer denna hop att äta upp allt som finnes här runt omkring oss, likasom oxen äter upp vad grönt som finnes på marken.” Och Balak, Sippors son, var på den tiden konung i Moab. 5Och han skickade sändebud till Bileam, Beors son, i Petor vid floden, i hans stamfränders land, för att kalla honom till sig; han lät säga: “Se, här är ett folk som har dragit ut ur Egypten; se, det övertäcker marken, och det har lägrat sig mitt emot mig. 6Så kom nu och förbanna åt mig detta folk, ty det är mig för mäktigt; kanhända skall jag då kunna slå det och förjaga det ur landet. Ty jag vet att den du välsignar, han är välsignad, och den du förbannar, han bliver förbannad.” 7Så gingo nu de äldste i Moab och de äldste i Midjan åstad och hade med sig spådomslön; och de kommo till Bileam och framförde till honom Balaks ord. 8Och han sade till dem: “Stannen här över natten, så vill jag sedan giva eder svar efter vad HERREN talar till mig.” Då stannade Moabs furstar kvar hos Bileam. 9Och Gud kom till Bileam; han sade: “Vad är det för män som du har hos dig?” 10Bileam svarade Gud: “Balak, Sippors son, konungen i Moab, har sänt till mig detta bud: 11‘Se, här är det folk som har dragit ut ur Egypten, och det övertäcker marken. Så kom nu och förbanna det åt mig; kanhända skall jag då kunna giva mig i strid med det och förjaga det.’” 12Då sade Gud till Bileam: “Du skall icke gå med dem; du skall icke förbanna detta folk, ty det är välsignat.” 13Om morgonen, när Bileam hade stått upp, sade han alltså till Balaks furstar: “Gån hem till edert land, ty HERREN vill icke tillstädja mig att följa med eder.” 14Då stodo Moabs furstar upp och gingo hem till Balak och sade: “Bileam vägrade att följa med oss.” 15Men Balak sände ännu en gång åstad furstar, flera och förnämligare än de förra. 16Och de kommo till Bileam och sade till honom: “Så säger Balak Sippors son: ‘Låt dig icke avhållas från att komma till mig; 17ty jag vill bevisa dig övermåttan stor ära, och allt vad du begär av mig skall jag göra. Kom nu och förbanna åt mig detta folk.’” 18Då svarade Bileam och sade till Balaks tjänare: “Om Balak än gåve mig så mycket silver och guld som hans hus rymmer, kunde jag dock icke överträda HERRENS min Guds befallning, så att jag gjorde något däremot, vare sig litet eller stort. 19Men stannen nu också I kvar har över natten, för att jag må förnimma vad HERREN ytterligare kan vilja tala till mig.” 20Och Gud kom till Bileam om natten och sade till honom: “Om dessa män hava kommit för att kalla dig, så stå upp och följ med dem. Men allenast vad jag säger dig skall du göra.” 21Om morgonen, när Bileam hade stått upp, sadlade han alltså sin åsninna och följde med Moabs furstar. 22Men då han nu följde med, upptändes Guds vrede, och HERRENS ängel ställde sig på vägen för att hindra honom, där han red på sin åsninna, åtföljd av två sina tjänare. 23När då åsninnan såg HERRENS ängel stå på vägen med ett draget svärd i sin hand, vek hon av ifrån vägen och gick in på åkern; men Bileam slog åsninnan för att driva henne tillbaka in på vägen. 24Därefter ställde sig HERRENS ängel i en smal gata mellan vingårdarna, där murar funnos på båda sidor. 25När nu åsninnan såg HERRENS ängel, trängde hon sig mot muren och klämde så Bileams ben mot muren; och han slog henne ännu en gång. 26Då gick HERRENS ängel längre fram och ställde sig på ett trångt ställe, där ingen utväg fanns att vika undan, vare sig till höger eller till vänster. 27När åsninnan nu såg HERRENS ängel, lade hon sig ned under Bileam. Då upptändes Bileams vrede och han slog åsninnan med sin stav. 28Men HERREN öppnade åsninnans mun, och hon sade till Bileam: “Vad har jag gjort dig, eftersom du nu tre gånger har slagit mig?” 29Bileam svarade åsninnan: “Du har ju handlat skamligt mot mig; om jag hade haft ett svärd i min hand, skulle jag nu hava dräpt dig.” 30Men åsninnan sade till Bileam: “Är icke jag din egen åsninna, som du har ridit på i all din tid intill denna dag? Och har jag någonsin förut plägat göra så mot dig? Han svarade: “Nej.” 31Och HERREN öppnade Bileams ögon, så att han såg HERRENS ängel stå på vägen med ett draget svärd i sin hand. Då bugade han sig och föll ned på sitt ansikte. 32Och HERRENS ängel sade till honom: “Varför har du nu tre gånger slagit din åsninna? Se, jag har gått ut för att hindra dig, ty denna väg leder till fördärv och är mig emot. 33Och åsninnan såg mig, och hon har nu tre gånger vikit undan for mig. Om hon icke hade vikit undan för mig, så skulle jag nu hava dräpt dig, men låtit henne leva.” 34Då sade Bileam till HERRENS ängel: “Jag har syndat, ty jag visste icke att du stod mig emot på vägen. Om nu min resa misshagar dig, så vill jag vända tillbaka.” 35Men HERRENS ängel svarade Bileam: “Följ med dessa män; men intet annat än vad jag säger dig skall du tala.” Så följde då Bileam med Balaks furstar. 36När Balak hörde att Bileam kom, gick han honom till mötes till Ir i Moab, vid gränsen där Arnon flyter, vid yttersta gränsen. 37Och Balak sade till Bileam: “Sände jag icke enträget bud till dig för att kalla dig hit? Varför ville du då icke begiva dig till mig? Skulle jag icke kunna bevisa dig tillräcklig ära?” 38Bileam svarade Balak: “Du ser nu att jag har kommit till dig. Men det står ingalunda i min egen makt att tala något. Vad Gud lägger i min mun, det måste jag tala.” 39Sedan följde Bileam med Balak, och de kommo till Kirjat-Husot. 40Och Balak slaktade fäkreatur och småboskap och sände till Bileam och de furstar som voro med honom. 41Och följande morgon tog Balak Bileam med sig och förde honom upp på Bamot-Baal; och han kunde från denna plats se en del av folket.

will be added

X\