Fjärde Moseboken 20

1Och Israels barn, hela menigheten, kommo in i öknen Sin i den första månaden, och folket stannade i Kades; där dog Mirjam och blev där också begraven. 2Och menigheten hade intet vatten; då församlade de sig emot Mose och Aron. 3Och folket begynte tvista med Mose och sade: “O att också vi hade fått förgås, när våra broder förgingos inför HERRENS ansikte! 4Varför haven I fört HERRENS församling in i denna öken, så att vi och vår boskap måste dö här? 5Och varför haven I fört oss upp ur Egypten och låtit oss komma till denna svåra plats, där varken säd eller fikonträd eller vinträd eller granatträd växa, och där intet vatten finnes att dricka?” 6Men Mose och Aron gingo bort ifrån församlingen till uppenbarelsetältets ingång och föllo ned på sina ansikten. Då visade sig HERRENS härlighet för dem. 7Och HERREN talade till Mose och sade: 8“Tag staven, och församla menigheten, du med din broder Aron, och talen till klippan inför deras ögon, så skall den giva vatten ifrån sig; så skaffar du fram vatten åt dem ur klippan och giver menigheten och dess boskap att dricka. 9Då tog Mose stav en från dess plats inför HERRENS ansikte, såsom han hade bjudit honom. 10Och Mose och Aron sammankallade församlingen framför klippan; där sade han till dem: “Hören nu, I gensträvige; kunna vi väl ur denna klippa skaffa fram vatten åt eder?” 11Och Mose lyfte upp sin hand och slog på klippan med sin stav två gånger; då kom mycket vatten ut, så att menigheten och dess boskap fick dricka. 12Men HERREN sade till Mose och Aron: “Eftersom I icke trodden på mig och icke höllen mig helig inför Israels barns ögon, därför skolen I icke få föra denna församling in i det land som jag har givit dem.” 13Detta var Meribas vatten, där Israels barn tvistade med HERREN, och där han bevisade sig helig på dem. 14Och Mose skickade sändebud från Kades till konungen i Edom och lät säga: “Så säger din broder Israel: Du känner alla de vedermödor som vi hava haft att utstå, 15huru våra fäder drogo ned till Egypten, och huru vi bodde i Egypten i lång tid, och huru vi och våra fäder blevo illa behandlade av egyptierna. 16Men vi ropade till HERREN, och han hörde vår röst och sände en ängel som förde oss ut ur Egypten; och se, vi äro nu i Kades, staden som ligger vid gränsen till ditt område. 17Låt oss tåga genom ditt land. Vi skola icke taga vägen över åkrar och vingårdar, och icke dricka vatten ur brunnarna; stora vägen skola vi gå, utan att vika av vare sig till höger eller till vänster, till dess vi hava kommit igenom ditt område.” 18Men Edom svarade honom: “Du får icke tåga genom mitt land. Om du det gör, skall jag draga ut emot dig med svärd.” 19Men Israels barn sade till honom: “På den allmänna farvägen skola vi draga fram, och om jag eller min boskap dricker av ditt vatten, skall jag betala det. Jag begär ju ingenting: allenast att få tåga vägen fram härigenom.” 20Han svarade: “Nej, du får icke tåga härigenom.” Och Edom drog ut mot honom med mycket folk och ned stor makt. 21Då alltså Edom icke tillstadde Israel att tåga genom sitt område, vek Israel av och gick undan för honom. 22Och de bröto upp från Kades. Och Israels barn, hela menigheten, kommo till berget Hor. 23Och HERREN talade till Aron på berget Hor, vid gränsen till Edoms land, och sade: 24“Aron skall samlas till sina fäder: han skall icke komma in i det land som jag har givit åt Israels barn; ty I voren gensträviga mot min befallning vid Meribas vatten. 25Tag nu Aron och hans son Eleasar med dig, och för dem upp på berget Hor, 26och tag av Aron hans kläder och sätt dem på hans son Eleasar. Så skall Aron samlas till sina fäder och I dö där.” 27Och Mose gjorde såsom HERREN hade bjudit; och de stego upp på berget Hor inför hela menighetens ögon. 28Och Mose tog av Aron hans kläder och satte dem på hans son Eleasar. Och Aron dog där uppe på bergets topp; men Mose och Eleasar stego ned från berget. 29Och när hela menigheten förnam att Aron hade givit upp andan, begräto de honom i trettio dagar, hela Israels hus.

will be added

X\