Fjärde Moseboken 15

1Och HERREN talade till Mose och sade: 2Tala till Israels barn och säg till dem: Om I, när I kommen in i det land som jag vill giva eder, och där I skolen bo, 3viljen offra ett eldsoffer åt HERREN, ett brännoffer eller ett slaktoffer—vare sig det gäller att fullgöra ett löfte, eller det gäller ett frivilligt offer, eller det gäller edra högtidsoffer—för att bereda HERREN en välbehaglig lukt, genom fäkreatur eller småboskap, 4så skall den som vill offra åt HERREN ett sådant offer bära fram såsom spisoffer en tiondedels efa fint mjöl, begjutet med en fjärdedels hin olja; 5och såsom drickoffer skall du offra en fjärdedels hin vin till vart lamm, vare sig det är ett brännoffer som offras, eller det är ett slaktoffer. 6Men till en vädur skall du såsom spisoffer offra två tiondedels efa fint mjöl, begjutet med en tredjedels hin olja, 7och såsom drickoffer skall du bära fram en tredjedels hin vin, till er välbehaglig lukt för HERREN. 8Och när du offrar en ungtjur till brännoffer eller till slaktoffer, vare sig det gäller att fullgöra ett löfte eller det gäller tackoffer åt HERREN. 9Så skall, jämte ungtjuren, såsom spisoffer frambäras tre tiondedels efa fint mjöl, begjutet med en halv in olja, 10och såsom drickoffer skall du bära fram en halv hin vin: ett eldsoffer till en välbehaglig lukt för HERREN. 11Vad här är sagt skall offras till var tjur, var vädur, vart djur av småboskapen, vare sig får eller get. 12Efter antalet av de djur I offren skolen I offra till vart och ett vad här är sagt, efter deras antal. 13Var inföding skall offra detta, såsom här är sagt, när han vill offra ett eldsoffer till en välbehaglig lukt för HERREN. 14Och när en främling som vistas hos eder, eller som i kommande släkten bor ibland eder, vill offra ett eldsoffer till en välbehaglig lukt för HERREN, så skall han offra på samma sätt som I offren. 15Inom församlingen skall en och samma stadga gälla för eder och för främlingen som bor ibland eder. Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte: I själva och främlingen skolen förfara på samma sätt inför HERRENS ansikte. 16Samma lag och samma rätt skall gälla för eder och för främlingen som bor hos eder. 17Och HERREN talade till Mose och sade: 18Tala till Israels barn och säg till dem: När I kommen in i det land dit jag vill föra eder, 19skolen I, då I äten av landets bröd, giva åt HERREN en offergärd därav. 20Såsom förstling av edert mjöl skolen I giva en kaka till offergärd; I skolen giva den, likasom I given en offergärd från eder loge. 21Av förstlingen av edert mjöl skolen I giva åt HERREN en offergärd, släkte efter släkte. 22Och om I begån synd ouppsåtligen, i det att I underlåten att göra efter något av dessa bud som HERREN har kungjort för Mose, 23efter något av det som HERRENS har bjudit eder genom Mose, från den dag då HERREN gav sina bud och allt framgent, släkte efter släkte, 24så skall, om synden har blivit begången ouppsåtligen, utan att menigheten visste det, hela menigheten offra en ungtjur såsom brännoffer, till en välbehaglig lukt för HERREN, med det spisoffer och det drickoffer som på föreskrivet sätt skall offras därtill, och tillika en bock såsom syndoffer. 25Och prästen skall bringa försoning för Israels barns hela menighet, och så bliver dem förlåtet; ty det var en ouppsåtlig synd, och de hava burit fram sitt offer, ett eldsoffer åt HERREN, och sitt syndoffer inför HERRENS ansikte för sin ouppsåtliga synd. 26Ja, så bliver dem förlåtet, Israels barns hela menighet och främlingen som bor ibland dem; ty hela folket var delaktigt i den ouppsåtliga synden. 27Och om någon enskild syndar ouppsåtligen, skall han såsom syndoffer föra fram en årsgammal get. 28Och prästen skall bringa försoning för denne som har försyndat sig genom ouppsåtlig synd, inför HERRENS ansikte; på det att honom må bliva förlåtet, när försoning bringas för honom. 29För infödingen bland Israels barn och för främlingen som bor ibland dem, för eder alla skall gälla en och samma lag, när någon begår synd ouppsåtligen. 30Men den som begår något med upplyft hand, evad han är inföding eller främling, han hånar HERREN, och han skall utrotas ur sitt folk. 31Ty HERRENS ord har han föraktat, och mot hans bud har han brutit; utan förskoning skall han utrotas; missgärning vilar på honom. 32Medan nu Israels barn voro i öknen, ertappades en man med att samla ihop ved på sabbatsdagen. 33Och de som ertappade honom med att samla ihop ved förde honom fram inför Mose och Aron och hela menigheten. 34Och då det icke var bestämt vad som borde göras med honom, satte de honom i förvar. 35Och HERREN sade till Mose: “Mannen skall straffas med döden; hela menigheten skall stena honom utanför lägret.” 36Då förde hela menigheten ut honom utanför lägret och stenade honom till döds, såsom HERREN hade bjudit Mose. 37Och HERREN talade till Mose och sade: 38Tala till Israels barn och säg till dem att de och deras efterkommande skola göra sig tofsar i hörnen på sina kläder och sätta ett mörkblått snöre på var hörntofs. 39Och detta skolen I hava till tofsprydnad, för att I, när I sen därpå, mån tänka på alla HERRENS bud och göra efter dem, och icke sväva omkring efter edra hjärtans och ögons lustar, som I nu löpen efter i trolös avfällighet. 40Ty jag vill att I skolen tänka på och göra efter alla mina bud och vara helgade åt eder Gud. 41Jag är HERREN, eder Gud, som har fört eder ut ur Egyptens land, för att jag skall vara eder Gud Jag är HERREN, eder Gud.

will be added

X\