Matteusevangeliet 9

1Och han steg i en båt och for över och kom till sin egen stad. 2Då förde de till honom en lam man, som låg på en säng. När Jesus såg deras tro sade han till den lame: “Var vid gott mod, min son; dina synder förlåtas dig.” 3Då sade några av de skriftlärde vid sig själva: “Denne hädar.” 4Men Jesus förstod deras tankar och sade: “Varför tänken I i edra hjärtan vad ont är? 5Vilket är lättare, att säga: ‘Dina synder förlåtas dig’ eller att säga: ‘Stå upp och gå’? 6Men för att I skolen veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, så stå upp”—sade han nu till den lame—“och tag din säng och gå hem.” 7Då stod han upp och gick hem. 8När folket såg detta, blevo de häpna och prisade Gud, som hade givit sådan makt åt människor. 9När Jesus därifrån gick vidare fram, fick han se en man, som hette Matteus, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: “Följ mig.” Då stod han upp och följde honom. 10När han därefter låg till bords i hans hus, kommo många publikaner och syndare dit och voro bordsgäster där, jämte Jesus och hans lärjungar. 11Men då fariséerna sågo detta, sade de till hans lärjungar: “Huru kan eder mästare äta med publikaner och syndare?” 12När han hörde detta, sade han: “Det är icke de friska som behöva läkare, utan de sjuka. 13Men gån I åstad och lären eder vad de orden betyda: ‘Jag har behag till barmhärtighet, och icke till offer.’ Ty jag har icke kommit för att kalla rättfärdiga, utan för att kalla syndare.” 14Därefter kommo Johannes’ lärjungar till honom och sade: “Varför fasta icke dina lärjungar då vi och fariséerna ofta fasta?” 15Jesus svarade dem: “Icke kunna väl bröllopsgästerna sörja, så länge brudgummen är hos dem? Men den tid skall komma, då brudgummen tages ifrån dem, och då skola de fasta.— 16Ingen sätter en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel, ty det isatta stycket skulle riva bort ännu mer av manteln, och hålet skulle bliva värre. 17Ej heller slår man nytt vin I gamla skinnläglar; om någon så gjorde, skulle läglarna sprängas sönder och vinet spillas ut, jämte det att läglarna fördärvades. Nej, man slår nytt vin i nya läglar, så bliva båda delarna bevarade.” 18Medan han talade detta till dem, trädde en synagogföreståndare fram och föll ned för honom och sade: “Min dotter har just nu dött, men kom och lägg din hand på henne, så bliver hon åter levande.” 19Då stod Jesus upp och följde honom med sina lärjungar. 20Men en kvinna, som i tolv år hade lidit av blodgång, närmade sig honom bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel. 21Ty hon sade vid sig själv: “Om jag allenast får röra vid hans mantel, så bliver jag hulpen.” 22Då vände Jesus sig om, och när han fick se henne, sade han: “Var vid gott mod, min dotter; din tro har hjälpt dig.” Och kvinnan var hulpen från den stunden. 23När Jesus sedan kom in i föreståndarens hus och fick se flöjtblåsarna och folket som höjde klagolåt, 24sade han: “Gån bort härifrån; ty flickan är icke död, hon sover.” Då hånlogo de åt honom. 25Men sedan folket hade blivit utvisat, gick han in och tog flickan vid handen. Då stod hon upp. 26Och ryktet härom gick ut över hela det landet. 27När Jesus gick därifrån, följde honom två blinda som ropade och sade: “Davids son, förbarma dig över oss.” 28Och då han kom hem, trädde de blinda fram till honom; och Jesus frågade dem: “Tron I att jag kan göra detta?” De svarade honom: “Ja, Herre.” 29Då rörde han vid deras ögon och sade: “Ske eder efter eder tro.” 30Och deras ögon öppnades. Och Jesus tillsade dem strängeligen att se till, att ingen finge veta detta. 31Men de gingo åstad och utspridde ryktet om honom över hela det landet. 32När dessa voro på väg ut, förde man till honom en dövstum som var besatt. 33Och när den onde anden hade blivit utdriven, talade den dövstumme. Och folket förundrade sig och sade: “Sådant har aldrig förut varit sett i Israel.” 34Men fariséerna sade: “Det är med de onda andarnas furste som han driver ut de onda andarna.” 35Och Jesus gick omkring i alla städer och byar och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla slags sjukdomar och allt slags skröplighet. 36Och när han såg folkskarorna, ömkade han sig över dem, eftersom de voro så illa medfarna och uppgivna, “lika får som icke hava någon herde.” 37Därför sade han till sina lärjungar: “Skörden är mycken, men arbetarna äro få. 38Bedjen fördenskull skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.”

will be added

X\