Matteusevangeliet 20

1“Ty med himmelriket är det, såsom när en husbonde bittida om morgonen gick ut för att leja åt sig arbetare till sin vingård. 2Och när han hade kommit överens med arbetarna om en viss dagspenning, sände han dem till sin vingård. 3När han sedan gick ut vid tredje timmen, fick han se några andra stå sysslolösa på torget; 4och han sade till dem: ‘Gån ock I till min vingård, så skall jag giva eder vad skäligt är.’ 5Och de gingo. Åter gick han ut vid sjätte timmen och vid nionde och gjorde sammalunda. 6Också vid elfte timmen gick han ut och fann då några andra stå där; och han sade till dem: ‘Varför stån I här hela dagen sysslolösa?’ 7De svarade honom: ‘Därför att ingen har lejt oss.’ Då sade han till dem: ‘Gån ock I till min vingård.’ 8När det så hade blivit afton, sade vingårdens herre till sin förvaltare: ‘Kalla fram arbetarna och giv dem deras lön, men begynn med de sista och gå så tillbaka ända till de första.’ 9Då nu de kommo fram, som voro lejda vid elfte timmen, fick var och en av dem full dagspenning. 10När sedan de första kommo, trodde de att de skulle få mer, men också var och en av dem fick samma dagspenning. 11När de så fingo, knorrade de mot husbonden. 12och sade: ‘Dessa sista hava arbetat allenast en timme, och du har ändå ställt dem lika med oss, som hava burit dagens tunga och solens hetta?’ 13Då svarade han en av dem och sade: ‘Min vän, jag gör dig ingen orätt. Kom du icke överens med mig om den dagspenningen? 14Tag vad dig tillkommer och gå. Men åt denne siste vill jag giva lika mycket som åt dig. 15Har jag icke lov att göra såsom jag vill med det som är mitt? Eller skall du med onda ögon se på att jag är så god?’ — 16Så skola de sista bliva de första, och de första bliva de sista.” 17Då nu Jesus ville gå upp till Jerusalem, tog han till sig de tolv, så att de voro allena; och under vägen sade han till dem: 18“Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och Människosonen skall bliva överlämnad åt översteprästerna och de skriftlärde, och de skola döma honom till döden 19och överlämna honom åt hedningarna till att begabbas och gisslas och korsfästas; men på tredje dagen skall han uppstå igen.” 20Då trädde Sebedeus’ söners moder fram till honom med sina söner och föll ned för honom och ville begära något av honom. 21Han frågade henne: “Vad vill du?” Hon svarade honom: “Säg att i ditt rike den ene av dessa mina två söner skall få sitta på din högra sida, och den andre på din vänstra.” 22Men Jesus svarade och sade: “I veten icke vad I begären. Kunnen I dricka den kalk som jag skall dricka?” De svarade honom: “Det kunna vi.” 23Då sade han till dem: “Ja, väl skolen I få dricka min kalk, men platsen på min högra sida och platsen på min vänstra tillkommer det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla dem för vilka så är bestämt av min Fader.” 24När de tio andra hörde detta, blevo de misslynta på de två bröderna. 25Då kallade Jesus dem till sig och sade: “I veten att furstarna uppträda mot sina folk såsom herrar, och att de mäktige låta folken känna sin myndighet. 26Så är det icke bland eder; utan den som vill bliva störst bland eder, han vare de andras tjänare, 27och den som vill vara främst bland eder, han vare de andras dräng, 28likasom Människosonen har kommit, icke för att låta tjäna sig, utan för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många.” 29När de sedan gingo ut ifrån Jeriko, följde honom mycket folk. 30Och se, två blinda sutto där vid vägen. När dessa hörde att det var Jesus som gick där fram, ropade de och sade: “Herre, förbarma dig över oss, du Davids son.” 31Och folket tillsade dem strängeligen att de skulle tiga; men de ropade dess mer och sade: “Herre, förbarma dig över oss, du Davids son.” 32Då stannade Jesus och kallade dem till sig och sade: “Vad viljen I att jag skall göra eder?” 33De svarade honom: “Herre, låt våra ögon bliva öppnade.” 34Då förbarmade sig Jesus över dem och rörde vid deras ögon, och strax fingo de sin syn och följde honom.

will be added

X\