Matteusevangeliet 19

1När Jesus hade slutat detta tal, drog han bort ifrån Galileen och begav sig, genom landet på andra sidan Jordan, till Judeens område. 2Och mycket folk följde honom, och han botade där de sjuka. 3Då ville några fariséer snärja honom och trädde fram till honom och sade: “Är det lovligt att skilja sig från sin hustru av vilken orsak som helst?” 4Men han svarade och sade: “Haven I icke läst att Skaparen redan i begynnelsen ‘gjorde dem till man och kvinna’ 5och sade: ‘Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett kött’? 6Så äro de icke mer två, utan ett kött. Vad nu Gud har sammanfogat, det må människan icke åtskilja.” 7Då sade de till honom: “Huru kunde då Moses bjuda att man skulle giva hustrun skiljebrev och så skilja sig från henne?” 8Han svarade dem: “För edra hjärtans hårdhets skull tillstadde Moses eder att skiljas från edra hustrur, men från begynnelsen har det icke varit så. 9Och jag säger eder: Den som för någon annan orsaks skull än för otukt skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru, han begår äktenskapsbrott.” 10Då sade lärjungarna till honom: “Är det så med mannens ställning till hustrun, då är det icke rådligt att gifta sig.” 11Men han svarade dem: “Icke alla kunna taga emot det ordet, utan allenast de åt vilka sådant är givet. 12Ty visserligen finnas somliga som genom födelsen, allt ifrån moderlivet, äro oskickliga till äktenskap, andra åter som av människor hava gjorts oskickliga därtill, men somliga finnas ock, som för himmelrikets skull självmant hava gjort sig oskickliga därtill. Den som kan taga emot detta, han tage emot det.” 13Därefter buros barn fram till honom, för att han skulle lägga händerna på dem och bedja; men lärjungarna visade bort dem. 14Då sade Jesus: “Låten barnen vara, och förmenen dem icke att komma till mig; ty himmelriket hör sådana till.” 15Och han lade händerna på dem och gick sedan därifrån. 16Då trädde en man fram till honom och sade: “Mästare, vad gott skall jag göra för att få evigt liv?” 17Han sade till honom: “Varför frågar du mig om vad som är gott? En finnes som är god. Men vill du ingå i livet, så håll buden.” 18Han frågade: “Vilka?” Jesus svarade: “‘Du skall icke dräpa’, ‘Du skall icke begå äktenskapsbrott’, ‘Du skall icke stjäla’, ‘Du skall icke bära falskt vittnesbörd’, 19‘Hedra din fader och din moder’ och ‘Du skall älska din nästa såsom dig själv.’” 20Då sade den unge mannen till honom: “Allt detta har jag hållit. Vad fattas mig ännu?” 21Jesus svarade honom: “Vill du vara fullkomlig, så gå bort och sälj vad du äger och giv åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig.” 22Men när den unge mannen hörde detta, gick han bedrövad bort, ty han hade många ägodelar. 23Då sade Jesus till sina lärjungar: “Sannerligen säger jag eder: För den som är rik är det svårt att komma in i himmelriket. 24Ja, jag säger eder: Det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.” 25När lärjungarna hörde detta, blevo de mycket häpna och sade: “Vem kan då bliva frälst?” 26Men Jesus såg på dem och sade till dem: “För människor är detta omöjligt, men för Gud är allting möjligt.” 27Då tog Petrus till orda och sade till honom: “Se, vi hava övergivit allt och följt dig; vad skola vi få därför?” 28Jesus svarade dem: “Sannerligen säger jag eder: När världen födes på nytt, då när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då skolen också I, som haven efterföljt mig, få sitta på tolv troner såsom domare över Israels tolv stammar. 29Och var och en som har övergivit hus, eller bröder eller systrar, eller fader eller moder, eller barn, eller jordagods, för mitt namns skull, han skall få mångfaldigt igen, och skall få evigt liv till arvedel. 30Men många som äro de första skola bliva de sista, och många som äro de sista skola bliva de första.”

will be added

X\