Matteusevangeliet 18

1I samma stund trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade: “Vilken är den störste i himmelriket?” 2Då kallade han fram ett barn och ställde det mitt ibland dem 3och sade: “Sannerligen säger jag eder: Om I icke omvänden eder och bliven såsom barn, skolen I icke komma in i himmelriket. 4Den som nu så ödmjukar sig, att han bliver såsom detta barn, han är den störste i himmelriket. 5Och den som tager emot ett sådant barn I mitt namn, han tager emot mig. 6Men den som förför en av dessa små som tro på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes ned i havets djup. 7Ve världen för förförelsers skull! Förförelser måste ju komma; men ve den människa genom vilken förförelsen kommer! 8Om nu din hand eller din fot är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att ingå i livet lytt eller halt, än att hava båda händerna eller båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden. 9Och om ditt öga är dig till förförelse, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att ingå i livet enögd, än att hava båda ögonen i behåll och kastas i det brinnande Gehenna. 10Sen till, att I icke förakten någon av dessa små; ty jag säger eder att deras änglar i himmelen alltid se min himmelske Faders ansikte. 11+ 12Vad synes eder? Om en man har hundra får, och ett av dem har kommit vilse, lämnar han icke då de nittionio på bergen och går åstad och söker efter det som har kommit vilse? 13Och händer det då att han finner det—sannerligen säger jag eder: då gläder han sig mer över det fåret än över de nittionio som icke hade kommit vilse. 14Så är det ej heller eder himmelske Faders vilja att någon av dessa små skall gå förlorad. 15Men om din broder försyndar sig, så gå åstad och förehåll honom det enskilt. Om han då lyssnar till dig, så har du vunnit din broder. 16Men om han icke lyssnar till dig, så tag med dig ännu en eller två, för att ‘var sak må avgöras efter två eller tre vittnens utsago’. 17Lyssnar han icke till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han ej heller till församlingen, så vare han för dig såsom en hedning och en publikan. 18Sannerligen säger jag eder: Allt vad I binden på jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad I lösen på jorden, det skall vara löst i himmelen. 19Ytterligare säger jag eder, att om två av eder här på jorden komma överens att bedja om något, vad det vara må, så skall det beskäras dem av min Fader, som är i himmelen. 20Ty var två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.” 21Då trädde Petrus fram och sade till honom: “Herre, huru många gånger skall jag förlåta min broder, om han försyndar sig mot mig? Är sju gånger nog?” 22Jesus svarade honom: “Jag säger dig: Icke sju gånger, utan sjuttio gånger sju gånger. 23Alltså är det med himmelriket, såsom när en konung ville hålla räkenskap med sina tjänare. 24Och när han begynte hålla räkenskap, förde man fram till honom en som var skyldig honom tio tusen pund. 25Men då denna icke kunde betala, bjöd hans herre att han skulle säljas, så ock hans hustru och barn och allt vad han ägde, för att skulden måtte bliva betald. 26Då föll tjänaren ned för hans fötter och sade: ‘Hav tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans.’ 27Och tjänarens herre ömkade sig över honom och gav honom fri och efterskänkte honom hans skuld. 28Men när samme tjänare kom ut, träffade han på en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra silverpenningar; och han tog fast denne och grep honom vid strupen och sade: ‘Betala vad du är skyldig.’ 29Då föll hans medtjänare ned och bad honom och sade: ‘Hav tålamod med mig, så skall jag betala dig.’ 30Men han ville icke, utan gick åstad och lät sätta honom i fängelse, till dess han hade betalt vad han var skyldig. 31Då nu hans medtjänare sågo det som skedde, togo de mycket illa vid sig och gingo och berättade för sin herre allt som hade skett. 32Då kallade hans herre honom till sig och sade till honom: ‘Du onde tjänare, allt vad du var skyldig efterskänkte jag dig, eftersom du bad mig därom. 33Borde då icke också du hava förbarmat dig över din medtjänare, såsom jag förbarmade mig över dig?’ 34Och i sin vrede överlämnade hans herre honom i fångknektarnas våld, intill dess han hade betalt allt vad han var skyldig. 35Så skall ock min himmelske Fader göra med eder, om I icke av hjärtat förlåten var och en sin broder.”

will be added

X\