Markusevangeliet 7

1Och fariséerna, så ock några skriftlärde som hade kommit från Jerusalem, församlade sig omkring honom; 2och de fingo då se några av hans lärjungar äta med “orena”, det är otvagna, händer. 3Nu är det så med fariséerna och alla andra judar, att de icke äta något utan att förut, till åtlydnad av de äldstes stadgar, noga hava tvagit sina händer, 4likasom de icke heller, när de komma från torget, äta något utan att förut hava tvagit sig; många andra stadgar finnas ock, som de av ålder pläga hålla, såsom att skölja bägare och träkannor och kopparskålar. 5Därför frågade honom nu fariséerna och de skriftlärde: “Varför vandra icke dina lärjungar efter de äldstes stadgar, utan äta med orena händer?” 6Men han svarade dem: “Rätt profeterade Esaias om eder, I skrymtare, såsom det är skrivet: ‘Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt ifrån mig; 7och fåfängt dyrka de mig, eftersom de läror de förkunna äro människobud.’ 8I sätten Guds bud å sido och hållen människors stadgar.” 9Ytterligare sade han till dem: “Rätt så; I upphäven Guds bud för att hålla edra egna stadgar! 10Moses har ju sagt: ‘Hedra din fader och din moder’ och ‘Den som smädar sin fader eller sin moder, han skall döden dö.’ 11Men I sägen: om en son säger till sin fader eller sin moder: ‘Vad du av mig kunde hava fått till hjälp, det giver jag i stället såsom korban’ (det betyder offergåva), 12då kunnen I icke tillstädja honom att vidare göra något för sin fader eller sin moder. 13På detta sätt gören I Guds budord om intet genom edra fäderneärvda stadgar. Och mycket annat sådant gören I.” 14Därefter kallade han åter folket till sig och sade till dem: “Hören mig alla och förstån. 15Intet som utifrån går in i människan kan orena henne, men vad som går ut ifrån människan, detta är det som orenar henne.” 16+ 17När han sedan hade lämnat folket och kommit inomhus, frågade hans lärjungar honom om detta bildliga tal. 18Han svarade dem: “Ären då också I så utan förstånd? Insen I icke att intet som utifrån går in i människan kan orena henne, 19eftersom det icke går in i hennes hjärta, utan ned i buken, och har sin naturliga utgång?” Härmed förklarade han all mat för ren. 20Och han tillade: “Vad som går ut ifrån människan, detta är det som orenar människan. 21Ty inifrån, från människornas hjärtan, utgå deras onda tankar, otukt, tjuveri, mord, 22äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, övermod, oförsynt väsende. 23Allt detta onda går inifrån ut, och det orenar människan.” 24Och han stod upp och begav sig bort därifrån till Tyrus’ område. Där gick han in i ett hus och ville icke att någon skulle få veta det. Dock kunde han icke förbliva obemärkt, 25utan en kvinna, vilkens dotter var besatt av en oren ande, kom, strax då hon hade fått höra om honom, och föll ned för hans fötter; 26det var en grekisk kvinna av syrofenicisk härkomst. Och hon bad honom att han skulle driva ut den onde anden ur hennes dotter. 27Men han sade till henne: “Låt barnen först bliva mättade; det är ju otillbörligt att taga brödet från barnen och kasta det åt hundarna.” 28Hon svarade och sade till honom: “Ja, Herre; också äta hundarna under bordet allenast av barnens smulor.” 29Då sade han till henne: “För det ordets skull säger jag dig: Gå; den onde anden har farit ut ur din dotter.” 30Och när hon kom hem, fann hon flickan ligga på sängen och såg att den onde anden hade farit ut. 31Sedan begav han sig åter bort ifrån Tyrus’ område och tog vägen över Sidon och kom, genom Dekapolis’ område, till Galileiska sjön. 32Och man förde till honom en som var döv och nästan stum och bad honom att lägga handen på denne. 33Då tog han honom avsides ifrån folket och satte sina fingrar i hans öron och spottade och rörde vid hans tunga 34och såg upp till himmelen, suckade och sade till honom: “Effata” (det betyder: “Upplåt dig”). 35Då öppnades hans öron, och hans tungas band löstes, och han talade redigt och klart. 36Och Jesus förbjöd dem att omtala detta för någon; men ju mer han förbjöd dem, dess mer förkunnade de det. 37Och folket häpnade övermåttan och sade: “Allt har han väl beställt: de döva låter han höra och de stumma tala.”

will be added

X\