Markusevangeliet 2

1Några dagar därefter kom han åter till Kapernaum; och när det spordes att han var hemma, 2församlade sig så mycket folk, att icke ens platsen utanför dörren mer kunde rymma dem; och han förkunnade ordet för dem. 3Då kommo de till honom med en lam man, som bars dit av fyra män. 4Och då de för folkets skull icke kunde komma fram till honom med mannen, togo de bort taket över platsen där han var; och sedan de så hade gjort en öppning, släppte de ned sängen, som den lame låg på. 5När Jesus såg deras tro, sade han till den lame: “Min son, dina synder förlåtas dig.” 6Nu sutto där några skriftlärde, och dessa tänkte i sina hjärtan: 7“Huru kan denne tala så? Han hädar ju. Vem kan förlåta synder, utom Gud allena?” 8Strax förnam då Jesus i sin ande att de tänkte så vid sig själva; och han sade till dem: “Huru kunnen I tänka sådant i edra hjärtan? 9Vilket är lättare, att säga till den lame: ‘Dina synder förlåtas dig’ eller att säga: ‘Stå upp, tag din säng och gå’? 10Men för att I skolen veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, 11så säger jag dig” (och härmed vände han sig till den lame): “Stå upp, tag din säng och gå hem.” 12Då stod han upp och tog strax sin säng och gick ut i allas åsyn, så att de alla uppfylldes av häpnad och prisade Gud och sade: “Sådant hava vi aldrig sett.” 13Åter begav han sig ut och gick längs med sjön. Och allt folket kom till honom, och han undervisade dem. 14När han nu gick där fram, fick han se Levi, Alfeus’ son, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: “Följ mig.” Då steg han upp och följde honom. 15När Jesus därefter låg till bords i hans hus, voro där såsom bordsgäster, jämte Jesus och hans lärjungar, också många publikaner och syndare; ty många sådana funnos bland dem som följde honom. 16Men när de skriftlärde bland fariséerna sågo att han åt med publikaner och syndare, sade de till hans lärjungar: “Huru kan han äta med publikaner och syndare?” 17När Jesus hörde detta, sade han till dem: “Det är icke de friska som behöva läkare, utan de sjuka. Jag har icke kommit för att kalla rättfärdiga, utan för att kalla syndare.” 18Och Johannes’ lärjungar och fariséerna höllo fasta. Och man kom och sade till honom: “Varför fasta icke dina lärjungar, då Johannes’ lärjungar och fariséernas lärjungar fasta?” 19Jesus svarade dem: “Kunna väl bröllopsgästerna fasta, medan brudgummen ännu är hos dem? Nej, så länge de hava brudgummen hos sig, kunna de icke fasta. 20Men den tid skall komma, då brudgummen tages ifrån dem, och då, på den tiden, skola de fasta. — 21Ingen syr en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel; om någon så gjorde, skulle det isatta nya stycket riva bort ännu mer av den gamla manteln, och hålet skulle bliva värre. 22Ej heller slår någon nytt vin i gamla skinnläglar; om någon så gjorde, skulle vinet spränga sönder läglarna, så att både vinet och läglarna fördärvades. Nej, nytt vin slår man i nya läglar.” 23Och det hände sig på sabbaten att han tog vägen genom ett sädesfält; och hans lärjungar begynte rycka av axen, medan de gingo. 24Då sade fariséerna till honom: “Se! Huru kunna de på sabbaten göra vad som icke är lovligt?” 25Han svarade dem: “Haven I aldrig läst vad David gjorde, när han själv och de som följde honom kommo i nöd och blevo hungriga: 26huru han då, på den tid Abjatar var överstepräst, gick in i Guds hus och åt skådebröden—fastän det ju icke är lovligt för andra än för prästerna att äta sådant bröd—och huru han jämväl gav åt dem som följde honom?” 27Därefter sade han till dem: “Sabbaten blev gjord för människans skull, och icke människan för sabbatens skull. 28Så år då Människosonen herre också över sabbaten.”

will be added

X\