Markusevangeliet 10

1Och han stod upp och begav sig därifrån, genom landet på andra sidan Jordan, till Judeens område. Och mycket folk församlades åter omkring honom, och åter undervisade han dem, såsom hans sed var. 2Då ville några fariséer snärja honom, och de trädde fram och frågade honom om det vore lovligt för en man att skilja sig från sin hustru. 3Men han svarade och sade till dem: “Vad har Moses bjudit eder?” 4De sade: “Moses tillstadde att en man fick skriva skiljebrev åt sin hustru och så skilja sig från henne.” 5Då sade Jesus till dem: “För edra hjärtans hårdhets skull skrev han åt eder detta bud. 6Men redan vid världens begynnelse ‘gjorde Gud dem till man och kvinna’. 7‘Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder. 8Och de tu skola varda ett kött.’ Så äro de icke mer två, utan ett kött. 9Vad nu Gud har sammanfogat, det må människan icke åtskilja.” 10När de sedan hade kommit hem, frågade hans lärjungar honom åter om detsamma. 11Och han svarade dem: “Den som skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru, han begår äktenskapsbrott mot henne. 12Och om en hustru skiljer sig från sin man och tager sig en annan man, då begår hon äktenskapsbrott. 13Och man bar fram barn till honom, för att han skulle röra vid dem; men lärjungarna visade bort dem. 14När Jesus såg detta, blev han misslynt och sade till dem: “Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till. 15Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin.” 16Och han tog dem upp i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem. 17När han sedan begav sig åstad för att fortsätta sin väg, skyndade en man fram och föll på knä för honom och frågade honom: “Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?” 18Jesus sade till honom: “Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena. 19Buden känner du: ‘Du skall icke dräpa’, ‘Du skall icke begå äktenskapsbrott’, ‘Du skall icke stjäla’, ‘Du skall icke bära falskt vittnesbörd’, ‘Du skall icke undanhålla någon vad honom tillkommer’, Hedra din fader och din moder.’” 20Då svarade han honom: “Mästare, allt detta har jag hållit från min ungdom.” 21Då såg Jesus på honom och fick kärlek till honom och sade till honom: “Ett fattas dig: gå bort och sälj allt vad du äger och giv åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig.” 22Men han blev illa till mods vid det talet och gick bedrövad bort, ty han hade många ägodelar. 23Då såg Jesus sig omkring och sade till sina lärjungar: “Huru svårt är det icke för dem som hava penningar att komma in i Guds rike!” 24Men lärjungarna häpnade vid hans ord. Då tog Jesus åter till orda och sade till dem: “Ja, mina barn, huru svårt är det icke att komma in i Guds rike! 25Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.” 26Då blevo de ännu mer häpna och sade till varandra: “Vem kan då bliva frälst?” 27Jesus såg på dem och sade: “För människor är det omöjligt, men icke för Gud, ty för Gud är allting möjligt.” 28Då tog Petrus till orda och sade till honom: “Se, vi hava övergivit allt och följt dig.” 29Jesus svarade: “Sannerligen säger jag eder: Ingen som för min och evangelii skull har övergivit hus, eller bröder eller systrar, eller moder eller fader, eller barn, eller jordagods, 30ingen sådan finnes, som icke skall få hundrafalt igen: redan här i tiden hus, och bröder och systrar, och mödrar och barn, och jordagods, mitt under förföljelser, och i den tillkommande tidsåldern evigt liv. 31Men många som äro de första skola bliva de sista, medan de sista bliva de första.” 32Och de voro på vägen upp till Jerusalem. Och Jesus gick före dem, och de gingo där bävande; och de som följde med dem voro uppfyllda av fruktan. Då tog han åter till sig de tolv och begynte tala till dem om vad som skulle övergå honom: 33“Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och Människosonen skall bliva överlämnad åt översteprästerna och de skriftlärde, och de skola döma honom till döden och överlämna honom åt hedningarna, 34och dessa skola begabba honom och bespotta honom och gissla honom och döda honom; men tre dagar därefter skall han uppstå igen.” 35Då trädde Jakob och Johannes, Sebedeus’ söner, fram till honom och sade till honom: “Mästare, vi skulle vilja att du läte oss få vad vi nu tänka begära av dig.” 36Han frågade dem: “Vad viljen I då att jag skall låta eder få?” 37De svarade honom: “Låt den ene av oss i din härlighet få sitta på din högra sida, och den andre på din vänstra.” 38Men Jesus sade till dem: “I veten icke vad I begären. Kunnen I dricka den kalk som jag dricker, eller genomgå det dop som jag genomgår?” 39De svarade honom: “Det kunna vi.” Då sade Jesus till dem: “Ja, den kalk jag dricker skolen I få dricka, och det dop jag genomgår skolen I genomgå, 40men platsen på min högra sida och platsen på min vänstra tillkommer det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla dem för vilka så är bestämt.” 41När de tio andra hörde detta, blevo de misslynta på Jakob och Johannes. 42Då kallade Jesus dem till sig och sade till dem: “I veten att de som räknas för folkens furstar uppträda mot dem såsom herrar, och att deras mäktige låta dem känna sin myndighet. 43Men så är det icke bland eder; utan den som vill bliva störst bland eder, han vare de andras tjänare, 44och den som vill vara främst bland eder, han vare allas dräng. 45Också Människosonen har ju kommit, icke för att låta tjäna sig, utan för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många.” 46Och de kommo till Jeriko. Men när han åter gick ut ifrån Jeriko, följd av sina lärjungar och en ganska stor hop folk, satt där vid vägen en blind tiggare, Bartimeus, Timeus’ son. 47När denne hörde att det var Jesus från Nasaret, begynte han ropa och säga: “Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.” 48Och många tillsade honom strängeligen att han skulle tiga; men han ropade ännu mycket mer: “Davids son, förbarma dig över mig.” 49Då stannade Jesus och sade: “Kallen honom hit.” Och de kallade på den blinde och sade till honom: “Var vid gott mod, stå upp; han kallar dig till sig.” 50Då kastade han av sig sin mantel och stod upp med hast och kom fram till Jesus. 51Och Jesus talade till honom och sade: “Vad vill du att jag skall göra dig?” Den blinde svarade honom: “Rabbuni, låt mig få min syn.” 52Jesus sade till honom: “Gå; din tro har hjälpt dig.” Och strax fick han sin syn och följde honom på vägen.

will be added

X\