Malaki 1

1Detta är en utsaga, som innehåller HERRENS ord till Israel genom Malaki. 2Jag har bevisat eder kärlek, säger HERREN. Nu frågen I: “Varmed har du då bevisat oss kärlek?” Esau var ju en broder till Jakob, säger HERREN, och jag älskade Jakob, 3men Esau hatade jag; därför gjorde jag hans berg till en ödemark och hans arvedel till ett hemvist för öknens schakaler. 4Om nu Edom säger: “Ja, vi äro förstörda, men vi skola åter bygga upp det ödelagda”, så svarar HERREN Sebaot: Väl må de bygga upp, men jag skall åter riva det ned, och så skall man få kalla det ‘ogudaktighetens land’ och ‘det folk, på vilket HERREN evinnerligen vredgas’. 5I skolen få se det med egna ögon, och då skolen I säga: ‘HERREN är stor utöver Israels gränser.’ 6En son skall hedra sin fader och en tjänare sin herre. Om nu jag är fader, var är då den heder, som skulle visas mig? Och om jag är en herre, var är då den fruktan, som man skulle hava för mig? —så säger HERREN Sebaot till eder, I präster, som förakten mitt namn. Nu frågen I: “Varmed hava vi då visat förakt för ditt namn?” 7Jo, därmed att I bären fram ovärdig spis på mitt altare. Åter frågen I: “På vad sätt hava vi betett oss ovärdigt mot dig?” Jo, i det att I tänken: “HERRENS bord behöver man icke mycket akta.” 8När i fören fram ett offerdjur, som är blint, då räknen I sådant icke för ont; när I fören fram ett som är lytt eller svagt, då räknen I ej heller sådant för ont. Kom med något sådant till din ståthållare, så får du se, om han tager gunstigt emot dig och bliver dig bevågen, säger HERREN Sebaot. 9Bönfallen alltså nu inför Gud, att han må bliva oss nådig. Kan han väl vara eder bevågen, då I haven begått sådant? säger HERREN Sebaot. 10Ack att bland eder funnes någon som ville stänga tempeldörrarna, så att I icke längre förgäves upptänden eder eld på mitt altare! Jag har icke behag till eder, säger HERREN Sebaot, och till offergåvor av eder hand har jag icke lust. 11Från solens uppgång ända till dess nedgång är ju mitt namn stort bland folken, och överallt frambäras rökoffer och rena offergåvor åt mitt namn; ja, mitt namn är stort bland folken, säger HERREN Sebaot. 12Men I ohelgen det, i det att I sägen: “Herrens bord kan man gärna försumma, och den spis, som gives därtill, behöver man icke mycket akta.” 13Ja, I sägen: “Icke är det mödan värt!”, och så handhaven I det vanvördigt, säger HERREN Sebaot. När I alltså frambären eder offergåva, då fören I fram, vad som är rövat och vad som är lytt och svagt. Skulle jag hava behag till sådana gåvor av eder hand? säger HERREN. 14Nej, förbannad vare den bedragare, som i sin hjord har ett djur av hankön, men ändå, när han har gjort ett löfte, offrar åt Herren ett djur, som icke duger. Ty jag är en stor konung, säger HERREN Sebaot, och mitt namn är fruktansvärt bland folken.

will be added

X\