Lukasevangeliet 5

1Då nu en gång folket, för att höra Guds ord, trängde sig inpå honom där han stod vid Gennesarets sjö, 2fick han se två båtar ligga vid sjöstranden; men de som fiskade hade gått i land och höllo på att skölja sina nät. 3Då steg han i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut något litet från land. Sedan satte han sig ned och undervisade folket från båten. 4Och när han hade slutat att tala, sade han till Simon: “Lägg ut på djupet; och kasten där ut edra nät till fångst.” 5Då svarade Simon och sade: “Mästare, vi hava arbetat hela natten och fått intet; men på ditt ord vill jag kasta ut näten.” 6Och när de hade gjort så, fingo de en stor hop fiskar i sina nät; och näten gingo sönder. 7Då vinkade de åt sina kamrater i den andra båten, att dessa skulle komma och hjälpa dem. Och de kommo och fyllde upp båda båtarna, så att de begynte sjunka. 8När Simon Petrus såg detta, föll han ned för Jesu knän och sade: “Gå bort ifrån mig, Herre; jag är en syndig människa.” 9Ty för detta fiskafänges skull hade han och alla som voro med honom betagits av häpnad, 10jämväl Jakob och Johannes, Sebedeus’ söner, som deltogo med Simon i fisket. Men Jesus sade till Simon: “Frukta icke; härefter skall du fånga människor.” 11Och de förde båtarna i land och lämnade alltsammans och följde honom. 12Och medan han var i en av städerna, hände sig, att där kom en man som var full av spetälska. När denne fick se Jesus, föll han ned på sitt ansikte och bad honom och sade: “Herre, vill du, så kan du göra mig ren.” 13Då räckte han ut handen och rörde vid honom och sade: “Jag vill; bliv ren.” Och strax vek spetälskan ifrån honom. 14Och han förbjöd honom att omtala detta för någon, men tillade: “Gå åstad och visa dig för prästen och frambär för din rening ett offer, såsom Moses har påbjudit, till ett vittnesbörd för dem.” 15Men ryktet om honom spridde sig dess mer; och mycket folk samlade sig för att höra honom och för att bliva botade från sina sjukdomar. 16Men han drog sig undan till öde trakter och bad. 17Nu hände sig en dag, då han undervisade folket, att där sutto några fariséer och laglärare—sådana hade nämligen kommit dit från alla byar i Galileen och Judeen och från Jerusalem—och Herrens kraft verkade, så att sjuka blevo botade av honom. 18Då kommo några män dit med en lam man, som de buro på en säng; och de försökte komma in med honom för att lägga honom ned framför Jesus. 19Men då de för folkets skull icke kunde finna något annat sätt att komma in med honom stego de upp på taket och släppte honom tillika med sängen ned genom tegelbeläggningen, mitt ibland dem, framför Jesus. 20När han såg deras tro, sade han: “Min vän, dina synder äro dig förlåtna.” 21Då begynte de skriftlärde och fariséerna tänka så: “Vad är denne för en, som talar så hädiska ord? Vem kan förlåta synder utom Gud allena?” 22Men Jesus förnam deras tankar och svarade och sade till dem: “Vad är det I tänken i edra hjärtan? 23Vilket är lättare att säga: ‘Dina synder äro dig förlåtna’ eller att säga: ‘Stå upp och gå’? 24Men för att I skolen veta, att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, så säger jag dig” (och härmed vände han sig till den lame): “Stå upp, tag din säng och gå hem.” 25Då stod han strax upp i deras åsyn och tog sängen, som han hade legat på, och gick hem, prisande Gud. 26Och de grepos alla av bestörtning och prisade Gud; och de sade, fulla av häpnad: “Vi hava i dag sett förunderliga ting.” 27Sedan begav han sig därifrån. Och han fick se en publikan, vid namn Levi, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: “Följ mig.” 28Då lämnade han allt och stod upp och följde honom. 29Och Levi gjorde i sitt hus ett stort gästabud för honom; och en stor hop publikaner och andra voro bordsgäster där jämte dem. 30Men fariséerna—särskilt de skriftlärde bland dem—knorrade mot hans lärjungar och sade: “Huru kunnen I äta och dricka med publikaner och syndare?” 31Då svarade Jesus och sade till dem: “De är icke de friska som behöva läkare, utan de sjuka. 32Jag har icke kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare, till bättring. 33Och de sade till honom: “Johannes’ lärjungar fasta ofta och hålla böner, sammalunda ock fariséernas; men dina lärjungar äta och dricka.” 34Jesus svarade dem: “Icke kunnen I väl ålägga bröllopsgästerna att fasta, medan brudgummen ännu är hos dem? 35Men en annan tid skall komma, och då, när brudgummen tages ifrån dem, då, på den tiden, skola de fasta.” — 36Han framställde ock för dem denna liknelse: “Ingen river av en lapp från en ny mantel och sätter den på en gammal mantel; om någon så gjorde, skulle han icke allenast riva sönder den nya manteln, utan därtill komme, att lappen från den nya manteln icke skulle passa den gamla. 37Ej heller slår någon nytt vin i gamla skinnläglar; om någon så gjorde, skulle det nya vinet spränga sönder läglarna, och vinet skulle spillas ut, jämte det att läglarna fördärvades. 38Nej, nytt vin bör man slå i nya läglar. — 39Och ingen som har druckit gammalt vin vill sedan gärna hava nytt; ty han tycker, att det gamla är bättre.”

will be added

X\