Lukasevangeliet 18

1Och han framställde för dem en liknelse, för att lära dem att de alltid borde bedja, utan att förtröttas. 2Han sade: “I en stad fanns en domare som icke fruktade Gud och ej heller hade försyn för någon människa. 3I samma stad fanns ock en änka som åter och åter kom till honom och sade: ‘Skaffa mig rätt av min motpart.’ 4Till en tid ville han icke. Men omsider sade han vid sig själv: ‘Det må nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller har försyn för någon människa; 5likväl, eftersom denna änka är mig så besvärlig, vill jag ändå skaffa henne rätt, för att hon icke med sina ideliga besök skall alldeles pina ut mig.’” 6Och Herren tillade: “Hören vad den orättfärdige domaren här säger. 7Skulle då Gud icke skaffa rätt åt sina utvalda, som ropa till honom dag och natt, och skulle han icke hava tålamod med dem? 8Jag säger eder: Han skall snart skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna tro här på jorden?” 9Ytterligare framställde han denna liknelse för somliga som förtröstade på sig själva och menade sig vara rättfärdiga, under det att de föraktade andra: 10“Två män gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var en farisé och den andre en publikan. 11Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: ‘Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan. 12Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag förvärvar.’ 13Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade: ‘Gud, misskunda dig över mig syndare.’ — 14Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer an den andre. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.” 15Man bar fram till honom också späda barn, för att han skulle röra vid dem; men när hans lärjungar sågo detta, visade de bort dem. 16Då kallade Jesus barnen till sig, i det han sade: “Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till. 17Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin.” 18Och en överhetsperson frågade honom och sade: “Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?” 19Jesus sade till honom: “Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena. 20Buden känner du: ‘Du skall icke begå äktenskapsbrott’, ‘Du skall icke dräpa’, ‘Du skall icke stjäla’, ‘Du skall icke bära falskt vittnesbörd’, ‘Hedra din fader och din moder.’” 21Då svarade han: “Allt detta har jag hållit från min ungdom.” 22När Jesus hörde detta, sade han till honom: “Ett återstår dig ännu: sälj allt vad du äger och dela ut åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig.” 23Men när han hörde detta, blev han djupt bedrövad, ty han var mycket rik. 24Då nu Jesus såg huru det var med honom, sade han: “Huru svårt är det icke för dem som hava penningar att komma in i Guds rike! 25Ja, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.” 26Då sade de som hörde detta: “Vem kan då bliva frälst?” 27Men han svarade: “Vad som är omöjligt för människor, det är möjligt för Gud.” 28Då sade Petrus: “Se, vi hava övergivit allt som var vårt och hava följt dig.” 29Han svarade dem: “Sannerligen säger jag eder: Ingen som för Guds rikes skull har övergivit hus, eller hustru, eller bröder, eller föräldrar eller barn, 30ingen sådan finnes, som icke skall mångfaldigt igen redan här i tiden, och i den tillkommande tidsåldern evigt liv.” 31Och han tog till sig de tolv och sade till dem: “Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och allt skall fullbordas, som genom profeterna är skrivet om Människosonen. 32Ty han skall bliva överlämnad åt hedningarna och bliva begabbad och skymfad och bespottad, 33och de skola gissla honom och döda honom; men på tredje dagen skall han uppstå igen.” 34Och de förstodo intet härav; ja, detta som han talade var dem så fördolt, att de icke fattade vad som sades. 35Då han nu nalkades Jeriko, hände sig att en blind man satt vid vägen och tiggde. 36När denne hörde en hop människor gå där fram, frågade han vad det var. 37Och man omtalade för honom att det var Jesus från Nasaret som kom på vägen. 38Då ropade han och sade: “Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.” 39Och de som gingo framför tillsade honom strängeligen att han skulle tiga; men han ropade ännu mycket mer: “Davids son, förbarma dig över mig.” 40Då stannade Jesus och bjöd att mannen skulle ledas fram till honom. Och när han hade kommit fram, frågade han honom: 41“Vad vill du att jag skall göra dig?” Han svarade: “Herre, låt mig få min syn.” 42Jesus sade till honom: “Hav din syn; din tro har hjälpt dig. 43Och strax fick han sin syn och följde honom och prisade Gud. Och allt folket som såg detta lovade Gud.

will be added

X\