Lukasevangeliet 14

1När han på en sabbat hade kommit in till en av de förnämligaste fariséerna för att intaga en måltid, hände sig, medan man där vaktade på honom, 2att en vattusiktig man kom dit och stod framför honom. 3Då tog Jesus till orda och sade till de lagkloke och fariséerna: “Är det lovligt att bota sjuka på sabbaten, eller är det icke lovligt?” 4Men de tego. Då tog han mannen vid handen och gjorde honom frisk och lät honom gå. 5Sedan sade han till dem: “Om någon av eder har en åsna eller en oxe som faller i en brunn, går han icke då strax och drager upp den, jämväl på sabbatsdagen?” 6Och de förmådde icke svara något härpå. 7Då han nu märkte huru gästerna utvalde åt sig de främsta platserna, framställde han för dem en liknelse; han sade till dem: 8“När du av någon har blivit bjuden till bröllop, så tag icke den främsta platsen vid bordet. Ty kanhända finnes bland gästerna någon som är mer ansedd än du, 9och då kommer till äventyrs den som har bjudit både dig och honom och säger till dig: ‘Giv plats åt denne’; och så måste du med skam intaga den nedersta platsen. 10Nej, när du har blivit bjuden, så gå och tag den nedersta platsen vid bordet. Ty det kan då hända att den som har bjudit dig säger till dig, när han kommer: ‘Min vän, stig högre upp.’ Då vederfares dig heder inför alla de andra bordsgästerna. 11Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, och den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.” 12Han sade ock till den som hade bjudit honom: “När du gör ett gästabud, på middagen eller på aftonen, så inbjud icke dina vänner eller dina bröder eller dina fränder, ej heller rika grannar, så att de bjuda dig igen och du därigenom får vedergällning. 13Nej, när du gör gästabud, så bjud fattiga, krymplingar, halta, blinda. 14Salig är du då; ty eftersom de icke förmå vedergälla dig, skall du få din vedergällning vid de rättfärdigas uppståndelse.” 15Då nu en av de andra vid bordet hörde detta, sade denne till honom: “Salig är den som får bliva bordsgäst i Guds rike!” 16Då sade han till honom: “En man tillredde ett stort gästabud och bjöd många. 17Och när gästabudet skulle hållas, sände han ut sin tjänare och lät säga till dem som voro bjudna: ‘Kommen, ty nu är allt redo.’ 18Men de begynte alla strax ursäkta sig. Den förste sade till honom: ‘Jag har köpt ett jordagods, och jag måste gå ut och bese det. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.’ 19En annan sade: ‘Jag har köpt fem par oxar, och jag skall nu gå åstad och försöka dem. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.’ 20Åter en annan sade: ‘Jag har tagit mig hustru, och därför kan jag icke komma.’ 21Och tjänaren kom igen och omtalade detta för sin herre. Då blev husbonden vred och sade till sin tjänare: ‘Gå strax ut på gator och gränder i staden, och för hitin fattiga och krymplingar och blinda och halta.’ 22Sedan sade tjänaren: ‘Herre, vad du befallde har blivit gjort, men har är ännu rum.’ 23Då sade herren till tjänaren: ‘Gå ut på vägar och stigar, och nödga människorna att komma hitin, så att mitt hus bliver fullt. 24Ty jag säger eder att ingen av de män som voro bjudna skall smaka sin måltid.’” 25Och mycket folk gick med honom; och han vände sig om och sade till dem: 26“Om någon kommer till mig, och han därvid ej hatar sin fader och sin moder, och sin hustru och sina barn, och sina bröder och systrar, därtill ock sitt eget liv, så kan han icke vara min lärjunge. 27Den som icke bär sitt kors och efterföljer mig, han kan icke vara min lärjunge. 28Ty om någon bland eder vill bygga ett torn, sätter han sig icke då först ned och beräknar kostnaden och mer till, om han äger vad som behöves för att bygga det färdigt? 29Eljest, om han lade grunden, men icke förmådde fullborda verket skulle ju alla som finge se det begynna att begabba honom 30och säga: ‘Den mannen begynte bygga, men förmådde icke fullborda sitt verk.’ 31Eller om en konung vill draga ut i krig för att drabba samman med en annan konung, sätter han sig icke då först ned och tänker efter, om han förmår att med tio tusen möta den som kommer emot honom med tjugu tusen? 32Om så icke är, måste han ju, medan den andre ännu är långt borta, skicka sändebud och underhandla om fred. 33Likaså kan ingen av eder vara min lärjunge, om han icke försakar allt vad han äger. — 34Så är väl saltet en god sak, men om till och med saltet mister sin sälta, varmed skall man då återställa dess kraft? 35Varken för jorden eller för gödselhögen är det tjänligt; man kastar ut det. Den som har öron till att höra, han höre.”

will be added

X\