Lukasevangeliet 13

1Vid samma tid kommo några och berättade för honom om de galiléer vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer. 2Då svarade han och sade till dem: “Menen I att dessa galiléer voro större syndare än alla andra galiléer, eftersom de fingo lida sådant? 3Nej, säger jag eder; men om I icke gören bättring, skolen I alla sammalunda förgås. 4Eller de aderton som dödades, när tornet i Siloam föll på dem, menen I att de voro mer brottsliga än alla andra människor som bo i Jerusalem? 5Nej, säger jag eder; men om I icke gören bättring, skolen I alla sammalunda förgås.” 6Och han framställde denna liknelse: “En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård; och han kom och sökte frukt därpå, men fann ingen. 7Då sade han till vingårdsmannen: ‘Se, nu i tre år har jag kommit och sökt frukt på detta fikonträd, utan att finna någon. Hugg bort det. Varför skall det därjämte få utsuga jorden?’ 8Men vingårdsmannen svarade och sade till honom: ‘Herre, låt det stå kvar också detta år, för att jag under tiden må gräva omkring det och göda det; 9kanhända skall det så till nästa å bära frukt. Varom icke, så må du då hugga bort det.’” 10När han en gång på sabbaten undervisade i en synagoga, 11var där en kvinna som i aderton år hade varit besatt av en sjukdomsande, och hon var så hopkrumpen, att hon alls icke kunde räta upp sin kropp. 12Då nu Jesus fick se henne, kallade han henne till sig och sade till henne “Kvinna, du är fri ifrån din sjuk dom”, 13och han lade därvid händerna på henne. Och strax rätade hon upp sig och prisade Gud. 14Men det förtröt synagogföreståndaren att Jesus på sabbaten botade sjuka; och han tog till orda och sade till folket: “Sex dagar finnas, på vilka man bör arbeta. På dem mån I alltså komma och låta bota eder, men icke på sabbatsdagen. 15Då svarade Herren honom och sade: “I skrymtare, löser icke var och en av eder på sabbaten sin oxe eller åsna från krubban och leder den bort för att vattna den? 16Och denna kvinna, en Abrahams dotter, som Satan har hållit bunden nu i aderton år, skulle då icke hon på sabbatsdagen få lösas från sin boja?” 17När han sade detta, blygdes alla hans motståndare; och allt folket gladde sig över alla de härliga gärningar som gjordes av honom. 18Så sade han då: “Vad är Guds rike likt, ja, vad skall jag likna det vid? 19Det är likt ett senapskorn som en man tager och lägger ned i sin trädgård, och det växer och bliver ett träd, och himmelens fåglar bygga sina nästen på dess grenar.” 20Ytterligare sade han: “Vad skall jag likna Guds rike vid? 21Det är likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre skäppor mjöl, till dess alltsammans bliver syrat.” 22Och han vandrade från stad till stad och från by till by och undervisade folket, under det att han fortsatte sin färd till Jerusalem. 23Och någon frågade honom: “Herre, är det allenast få som bliva frälsta?” Då svarade han dem: 24“Kämpen för att komma in genom den trånga dörren; ty många, säger jag eder, skola försöka att komma in och skola dock icke förmå det. 25Om husbonden har stått upp och tillslutit dörren, och I sedan kommen och ställen eder därutanför och klappen på dörren och sägen: ‘Herre, låt upp för oss’, så skall han svara och säga till eder: ‘Jag vet icke varifrån I ären.’ 26Och I skolen då säga: ‘Vi hava ju ätit och druckit med dig, och du har undervisat på våra gator.’ 27Men han skall svara: ‘Jag säger eder: Jag vet icke varifrån I ären; gån bort ifrån mig, alla I ogärningsmän.’ 28Där skall då bliva gråt och tandagnisslan, när I fån se Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike, men finnen eder själva utkastade. 29Ja, människor skola komma från öster och väster, från norr och söder och bliva bordsgäster i Guds rike. 30Och se, då skola somliga som äro de sista bliva de första, och somliga som äro de första bliva de sista. 31I samma stund kommo några fariséer fram och sade till honom: “Begiv dig åstad bort härifrån; ty Herodes vill dräpa dig.” 32Då svarade han dem: “Gån och sägen den räven, att jag i dag och i morgon driver ut onda andar och botar sjuka, och att jag först på tredje dagen är färdig. 33Men jag måste vandra i dag och i morgon och i övermorgon, ty det är icke i sin ordning att en profet förgöres annorstädes än i Jerusalem. — 34Jerusalem, Jerusalem, du som dräper profeterna och stenar dem som äro sända till dig! Huru ofta har jag icke velat församla dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar! Men haven icke velat. 35Se, edert hus skall komma att stå övergivet. Men jag säger eder: I skolen icke se mig, förrän den tid kommen, då I sägen: ‘Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn.’

will be added

X\