Lukasevangeliet 10

1Därefter utsåg Herren sjuttiotvå andra och sände ut dem framför sig, två och två, till var stad och ort dit han själv tänkte komma 2“Skörden är mycken, men arbetarna äro få. Bedjen fördenskull skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd. 3Gån åstad. Se, jag sänder eder såsom lamm mitt in ibland ulvar. 4Bären ingen penningpung, ingen ränsel, inga skor, och hälsen icke på någon under vägen. 5Men när I kommen in i något hus, så sägen först: ‘Frid vare över detta hus.’ 6Om då någon finnes därinne, som är frid värd, så skall den frid I tillönsken vila över honom; varom icke, så skall den vända tillbaka över eder själva. 7Och stannen kvar i det huset, och äten och dricken vad de hava att giva, ty arbetaren är värd sin lön. Gån icke ur hus i hus. 8Och när I kommen in i någon stad där man tager emot eder, så äten vad som sättes fram åt eder, 9och boten de sjuka som finnas där, och sägen till dem: ‘Guds rike är eder nära.’ 10Men när I kommen in i någon stad där man icke tager emot eder, så gån ut på dess gator och sägen: 11‘Till och med det stoft som låder vid våra fötter ifrån eder stad skaka vi av oss åt eder. Men det mån I veta, att Guds rike är nära.’ 12Jag säger eder att det för Sodom skall på ‘den dagen’ bliva drägligare än för den staden. 13Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar som äro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, så skulle de för länge sedan hava suttit i säck och aska och gjort bättring. 14Men också skall det vid domen bliva drägligare för Tyrus och Sidon än för eder. 15Och du. Kapernaum, skall väl du bliva upphöjt till himmelen? Nej, ned till dödsriket måste du fara. — 16Den som hör eder, han hör mig, och den som förkastar eder, han förkastar mig; men den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig.” 17Och de sjuttiotvå kommo tillbaka, uppfyllda av glädje, och sade: “Herre, också de onda andarna äro oss underdåniga genom ditt namn.” 18Då sade han till dem: “Jag såg Satan falla ned från himmelen såsom en ljungeld. 19Se, jag har givit eder makt att trampa på ormar och skorpioner och att förtrampa all ovännens härsmakt, och han skall icke kunna göra eder någon skada. 20Dock, glädjens icke över att änglarna äro eder underdåniga, utan glädjens över att edra namn äro skrivna i himmelen.” 21I samma stund uppfylldes han av fröjd genom den helige Ande och sade: “Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre, för att du väl har dolt detta för de visa och kloka, men uppenbarat det för de enfaldiga. Ja, Fader; så har ju varit ditt behag. 22Allt har av min Fader blivit för trott åt mig. Och ingen känner vem Sonen är utom Fadern, ej heller vem Fadern är, utom Sonen och den för vilken Sonen vill göra honom känd.” 23Sedan vände han sig till lärjungarna, när han var allena med dem och sade: “Saliga äro de ögon som se det I sen. 24Ty jag säger eder: Många profeter och konungar ville se det som I sen men fingo dock icke se det, och höra det som I hören, men fingo dock icke höra det.” 25Men en lagklok stod upp och ville snärja honom och sade: “Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?” 26Då sade han till honom: “Vad är skrivet i lagen? Huru läser du?” 27Han svarade och sade: “‘Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft och av allt ditt förstånd och din nästa såsom dig själv.’” 28Han sade till honom: “Rätt svarade du. Gör det, så får du leva, 29Då ville han rättfärdiga sig och sade till Jesus: “Vilken är då min nästa?” 30Jesus svarade och sade: “En man begav sig från Jerusalem ned till Jeriko, men råkade ut för rövare, som togo ifrån honom hans kläder och därtill slogo honom; därefter gingo de sin väg och läto honom ligga där halvdöd. 31Så hände sig att en präst färdades samma väg; och när han fick se honom, gick han förbi. 32Likaledes ock en levit: när denne kom till det stället och fick se honom, gick han förbi. 33Men en samarit, som färdades samma väg, kom också dit där han låg; och när denne fick se honom, ömkade han sig över honom 34och gick fram till honom och göt olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna och förde honom till ett härbärge och skötte honom. 35Morgonen därefter tog han fram två silverpenningar och gav dem åt värden och sade: ‘Sköt honom och vad du mer kostar på honom skall jag betala dig, när jag kommer tillbaka.’ — 36Vilken av dessa tre synes dig nu hava visat sig vara den mannens nästa, som hade fallit i rövarhänder?” 37Han svarade: “Den som bevisade honom barmhärtighet.” Då sade Jesus till honom: “Gå du och gör sammalunda.” 38När de nu voro på vandring, gick han in i en by, och en kvinna, vid namn Marta, tog emot honom i sitt hus. 39Och hon hade en syster, som hette Maria; denna satte sig ned vid Herrens fötter och hörde på hans ord. 40Men Marta var upptagen av mångahanda bestyr för att tjäna honom. Och hon gick fram och sade: “Herre, frågar du icke efter att min syster har lämnat alla bestyr åt mig allena? Säg nu till henne att hon hjälper mig.” 41Då svarade Herren och sade till henne: “Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oro för mångahanda, 42men allenast ett är nödvändigt. Maria har utvalt den goda delen, och den skall icke tagas ifrån henne.”

will be added

X\