Domarboken 9

1Men Abimelek, Jerubbaals son, gick bort till sin moders bröder i Sikem och talade till dem och till alla som voro besläktade med hans morfaders hus, och sade: 2“Talen så till alla Sikems borgare: Vilket är bäst för eder: att sjuttio män, alla Jerubbaals söner, råda över eder, eller att en enda man råder över eder? Kommen därjämte ihåg att jag är edert kött och ben.” 3Då talade hans moders bröder till hans förmån allt detta inför alla Sikems borgare. Och dessa blevo vunna för Abimelek, ty de tänkte: “Han är ju vår broder.” 4Och de gåvo honom sjuttio siklar silver ur Baal-Berits tempel; för dessa lejde Abimelek löst folk och äventyrare, vilkas anförare han blev. 5Därefter begav han sig till sin faders hus i Ofra och dräpte där sina bröder, Jerubbaals söner, sjuttio män, och detta på en och samma sten; dock blev Jotam, Jerubbaals yngste son, vid liv, ty han hade gömt sig. 6Sedan församlade sig alla Sikems borgare och alla som bodde i Millo och gingo åstad och gjorde Abimelek till konung vid Vård-terebinten invid Sikem. 7När man berättade detta far Jotam, gick han åstad och ställde sig på toppen av berget Gerissim och hov upp sin röst och ropade och sade till dem: “Hören mig, I Sikems borgare, för att Gud ock må höra eder. 8Träden gingo en gång åstad för att smörja en konung över sig. Och de sade till olivträdet: ‘Bliv du konung över oss’ 9Men olivträdet svarade dem: ‘Skulle jag avstå från min fetma, som både gudar och människor ära mig för, och gå bort för att svaja över de andra träden?’ 10Då sade träden till fikonträdet: ‘Kom du och bliv konung över oss.’ 11Men fikonträdet svarade dem: ‘Skulle jag avstå från min sötma och min goda frukt och gå bort för att svaja över de andra träden?’ 12Då sade träden till vinträdet: ‘Kom du och bliv konung över oss.’ 13Men vinträdet svarade dem: ‘Skulle jag avstå från min vinmust, som gör både gudar och människor glada, och gå bort för att svaja över de andra träden?’ 14Då sade alla träden till törnbusken: ‘Kom du och bliv konung över oss.’ 15Törnbusken svarade träden: ‘Om det är eder uppriktiga mening att smörja mig till konung över eder, så kommen och tagen eder tillflykt under min skugga; varom icke, så skall eld gå ut ur törnbusken och förtära cedrarna på Libanon.’ 16Så hören nu: om I haven förfarit riktigt och redligt däri att I haven gjort Abimelek till konung, och om I haven förfarit väl mot Jerubbaal och hans hus, och haven vedergällt honom efter hans gärningar— 17ty I veten att min fader stridde för eder och vågade sitt liv för att rädda eder från Midjans hand, 18under det att I däremot i dag haven rest eder upp mot min faders hus och dräpt hans söner, sjuttio män, på en och samma sten, och gjort Abimelek, hans tjänstekvinnas son, till konung över Sikems borgare, eftersom han är eder broder— 19om I alltså denna dag haven förfarit riktigt och redligt mot Jerubbaal och hans hus, då mån I glädja eder över Abimelek, och han må ock glädja sig över eder; 20varom icke, så må eld gå ut från Abimelek och förtära Sikems borgare och dem som bo i Millo, och från Sikems borgare och från dem som bo i Millo må eld gå ut och förtära Abimelek.” 21Och Jotam skyndade sig undan och flydde bort till Beer, och där bosatte han sig för att vara i säkerhet för sin broder Abimelek. 22När Abimelek hade härskat över Israel i tre år, 23sände Gud en tvedräktsande mellan Abimelek och Sikems borgare, så att Sikems borgare avföllo från Abimelek. 24Detta skedde, för att våldet mot Jerubbaals sjuttio söner skulle bliva hämnat, och för att deras blod skulle komma över deras broder Abimelek som dräpte dem, så ock över Sikems borgare, som lämnade honom understöd, så att han kunde dräpa sina bröder. 25För att skada honom lade Sikems borgare nu folk i försåt på bergshöjderna, och dessa plundrade alla som drogo vägen fram därförbi. Detta blev berättat för Abimelek. 26Men Gaal, Ebeds son, kom nu dit med sina bröder, och de drogo in i Sikem. Och Sikems borgare fattade förtroende för honom. 27Så hände sig en gång att de gingo ut på fältet och avbärgade sina vingårdar och pressade druvorna och höllo en glädjefest, och de gingo därvid in i sin guds hus och åto och drucko, och uttalade förbannelser över Abimelek. 28Och Gaal, Ebeds son, sade: “Vad är Abimelek, och vad är Sikem, eftersom vi skola tjäna honom? Han är ju Jerubbaals son, och Sebul är hans tillsyningsman. Nej, tjänen män som härstamma från Hamor, Sikems fader. Varför skulle vi tjäna denne? 29Ack om jag hade detta folk under min vård! Då skulle jag driva bort Abimelek.” Och i fråga om Abimelek sade han: “Föröka din här och drag ut.” 30Men när Sebul, hövitsmannen i staden, fick höra vad Gaal, Ebeds son, hade sagt, upptändes hans vrede. 31Och han sände listeligen bud till Abimelek och lät säga: “Se, Gaal, Ebeds son, och hans bröder hava kommit till Sikem, och de hålla just nu på att uppvigla staden mot dig. 32Bryt därför nu upp om natten, du med ditt folk, och lägg dig i bakhåll på fältet. 33Sedan må du i morgon bittida, när solen går upp, störta fram mot staden. När han då med sitt folk drager ut mot dig, må du göra med honom vad tillfället giver vid handen.” 34Då bröt Abimelek med allt sitt folk upp om natten, och de lade sig i bakhåll mot Sikem, i fyra hopar. 35Och Gaal, Ebeds son, kom ut och ställde sig vid ingången till stadsporten; och i detsamma bröt Abimelek med sitt folk fram ifrån bakhållet. 36När då Gaal såg folket, sade han till Sebul: “Se, där kommer folk ned från bergshöjderna.” Men Sebul svarade honom: “Det är skuggan av bergen, som för dina ögon ser ut såsom människor.” 37Gaal tog åter till orda och sade: “Jo, där kommer folk ned från Mittelhöjden, och en annan hop kommer på vägen från Teckentydarterebinten.” 38Då sade Sebul till honom: “Var är nu din stortalighet, du som sade: ‘Vad är Abimelek, eftersom vi skola tjäna honom?’ Se, här kommer det folk som du så föraktade. Drag nu ut och strid mot dem. 39Så drog då Gaal ut i spetsen för Sikems borgare och gav sig i strid med Abimelek. 40Men Abimelek jagade honom på flykten, och han flydde undan för honom; och många föllo slagna ända fram till stadsporten. 41Och Abimelek stannade i Aruma; men Sebul drev bort Gaal och hans bröder och lät dem icke längre stanna i Sikem. 42Dagen därefter gick folket ut på fältet; och man berättade detta för Abimelek. 43Då tog han sitt folk och delade dem i tre hopar och lade sig i bakhåll på fältet. Och när han fick se att folket gick ut ur staden, bröt han upp och anföll dem och nedgjorde dem. 44Abimelek och de hopar han hade med sig störtade nämligen fram och ställde sig vid ingången till stadsporten; men de båda andra hoparna störtade fram mot alla som voro på fältet och nedgjorde dem. 45När så Abimelek hade ansatt staden hela den dagen, intog han den och dräpte det folk som fanns därinne Sedan rev han ned staden och beströdde platsen med salt. 46När besättningen i Sikems torn hörde detta, begåvo de sig alla till det fasta valvet i El-Berits tempelbyggnad. 47Och när det blev berättat for Abimelek att hela besättningen i Sikems torn hade församlat sig där, 48gick han med allt sitt folk upp till berget Salmon; och Abimelek tog en yxa i sin hand och högg av en trädgren och lyfte upp den och lade den på axeln; och han sade till sitt folk: “Gören med hast detsamma som I haven sett mig göra.” 49Då högg också allt folket av var sin gren och följde efter Abimelek, och de lade grenarna intill det fasta valvet och tände upp eld till att förbränna valvet jämte dem som voro där. Så omkommo ock alla de människor som bodde i Sikems torn, vid pass tusen män och kvinnor. 50Och Abimelek drog åstad till Tebes och belägrade Tebes och intog det. 51Men mitt i staden var ett starkt torn, och dit flydde alla män och kvinnor, alla borgare i staden, och stängde igen om sig; sedan stego de upp på tornets tak. 52Och Abimelek kom till tornet och angrep det; och han gick fram till porten på tornet för att bränna upp den i eld. 53Men en kvinna kastade en kvarnsten ned på Abimeleks huvud och bräckte så hans huvudskål. 54Då ropade han med hast på sin vapendragare och sade till honom: “Drag ut ditt svärd och döda mig, för att man icke må säga om mig: En kvinna dräpte honom.” Då genomborrade hans tjänare honom, så att han dog. 55När nu israeliterna sågo att Abimelek var död, gingo de hem, var och en till sitt. 56Alltså lät Gud det onda som Abimelek hade gjort mot sin fader, då han dräpte sina sjuttio bröder, komma tillbaka över honom. 57Och allt det onda som Sikems män hade gjort lät Gud ock komma tillbaka över deras huvuden. Så gick Jotams, Jerubbaals sons, förbannelse i fullbordan på dem.

will be added

X\