Josua 9

1Då nu alla de konungar som bodde på andra sidan Jordan, i Bergsbygden, i Låglandet och i hela kustlandet vid Stora havet upp emot Libanon, hörde vad som hade skett—hetiterna, amoréerna, kananéerna, perisséerna, hivéerna och jebuséerna— 2slöto de sig endräktigt tillhopa för att strida mot Josua och Israel. 3Men när invånarna i Gibeon hörde vad Josua hade gjort med Jeriko och Ai, 4togo också de sin tillflykt till list: de gingo åstad och föregåvo sig vara sändebud; de lade utslitna packsäckar på sina åsnor, så ock utslitna, sönderspruckna och hopflickade vinläglar av skinn, 5och togo utslitna, lappade skor på sina fötter och klädde sig i utslitna kläder, varjämte allt det bröd de togo med sig till reskost var torrt och söndersmulat. 6Så gingo de till Josua i lägret vid Gilgal och sade till honom och Israels män: “Vi hava kommit hit från ett avlägset land; sluten nu förbund med oss.” 7Men Israels män svarade hivéerna: “Kanhända bon I här mitt ibland oss; huru skulle vi då kunna sluta förbund med eder?” 8Då sade de till Josua: “Vi vilja bliva dig underdåniga.” Josua frågade dem: “Vilka ären I då, och varifrån kommen I?” 9De svarade honom: “Dina tjänare hava kommit från ett mycket avlägset land för HERRENS, din Guds, namns skull; ty vi hava hört ryktet om honom och allt vad han har gjort i Egypten 10och allt vad han har gjort med amoréernas konungar, de två på andra sidan Jordan, Sihon, konungen i Hesbon, och Og, konungen i Basan, som bodde i Astarot. 11Därför sade våra äldste och alla vårt lands inbyggare till oss: ‘Tagen reskost med eder och gån dem till mötes och sägen till dem: Vi vilja bliva eder underdåniga, sluten nu förbund med oss.’ 12Detta vårt bröd var nybakat, när vi togo det med oss till reskost hemifrån, den dag vi gåvo oss i väg för att gå till eder; men se, nu är det torrt och söndersmulat. 13Dessa vinläglar, som voro nya, när vi fyllde dem, se, de äro nu sönderspruckna. Och dessa kläder och skor som vi hava på oss hava blivit utslitna under vår mycket långa resa.” 14Då togo männen av deras reskost, men rådfrågade icke HERRENS mun. 15Och Josua tillförsäkrade dem fred och slöt ett förbund med dem, att de skulle få leva; och menighetens hövdingar gåvo dem sin ed. 16Men när tre dagar voro förlidna, sedan de hade slutit förbund med dem, fingo de höra att de voro från grannskapet, ja, att de bodde mitt ibland dem. 17Då bröto Israels barn upp och kommo på tredje dagen till deras städer; och deras städer voro: Gibeon, Kefira, Beerot och Kirjat-Jearim. 18Likväl angrepo Israels barn dem icke, eftersom menighetens hövdingar hade givit dem sin ed vid HERREN, Israels Gud. Men hela menigheten knorrade mot hövdingarna. 19Då sade alla hövdingarna till menigheten: “Vi hava givit dem vår ed vid HERREN, Israels Gud; därför kunna vi nu icke komma vid dem. 20Detta är vad vi vilja göra med dem, i det att vi låta dem leva, på det att icke förtörnelse må komma över oss, för edens skull som vi hava svurit dem.” 21Och hövdingarna sade till dem att de skulle få leva; men de måste bliva vedhuggare och vattenbärare åt hela menigheten, såsom hövdingarna hade sagt till dem. 22Och Josua kallade dem till sig och talade till dem och sade: “Varför haven I bedragit oss och sagt: ‘Vi bo mycket långt borta från eder’, fastän I bon mitt ibland oss? 23Så varen I därför nu förbannade; I skolen aldrig upphöra att vara trälar, vedhuggare och vattenbärare vid min Guds hus.” 24De svarade Josua och sade: “Det hade blivit berättat för dina tjänare huru HERREN, din Gud, hade tillsagt sin tjänare Mose att han ville giva eder hela detta land och förgöra alla landets inbyggare för eder; därför fruktade vi storligen för våra liv, när I kommen, och så gjorde vi detta. 25Och se, nu äro vi i din hand. Vad dig synes gott och rätt att göra med oss, det må du göra.” 26Och han gjorde så med dem; han friade dem från Israels barns hand, så att de icke dräpte dem; 27men tillika bestämde Josua på den dagen att de skulle bliva vedhuggare och vattenbärare och vid HERRENS altare—såsom de äro ännu i dag—på den plats som han skulle utvälja.

will be added

X\