Josua 5

1Då nu alla amoréernas konungar på andra sidan Jordan, på västra sidan, och alla kananéernas konungar vid havet hörde huru HERREN hade låtit vattnet i Jordan torka ut framför Israels barn, medan vi gingo över den, blevo deras hjärtan förfärade, och de hade icke längre mod att stå emot Israels barn. 2Vid den tiden sade HERREN till Josua: “Gör dig stenknivar och omskär åter Israels barn, för andra gången.” 3Då gjorde Josua sig stenknivar och omskar Israels barn vid Förhudshöjden. 4Och orsaken varför Josua omskar dem var denna: allt det folk av mankön, som hade dragit ut ur Egypten, alla stridbara män, hade dött i öknen under vägen, efter uttåget ur Egypten. 5Ty väl hade bland folket alla de som voro med under uttåget blivit omskurna, men de bland folket, som voro födda i öknen under vägen, efter uttåget ur Egypten, de voro alla oomskurna. 6Ty Israels barn vandrade i öknen i fyrtio år, under vilken tid alla stridbara män i folket, som hade dragit ut ur Egypten, förgingos, eftersom de icke hörde HERRENS röst, varför ock HERREN svor att han icke skulle låta dem se det land som han med ed hade lovat deras fäder att giva oss, ett land som flyter av mjölk och honung. 7Men deras barn, som han hade låtit uppstå i deras ställe, dem omskar nu Josua, ty de hade förhud, eftersom de icke hade blivit omskurna under vägen. 8Och när allt folket hade blivit omskuret, stannade de kvar där de voro i lägret, till dess de hade blivit läkta. 9Och HERREN sade till Josua: “I dag har jag avvältrat från eder Egyptens smälek.” Och detta ställe fick namnet Gilgal, såsom det heter ännu i dag. 10Medan nu Israels barn voro lägrade i Gilgal, höllo de påskhögtid den fjortonde dagen i månaden, om aftonen, på Jerikos hedmarker. 11Och dagen efter påskhögtiden åto de osyrat bröd och rostade ax av landets säd, just på den dagen. 12Och mannat upphörde dagen därefter, då de nu åto av landets säd, och Israels barn fingo icke manna mer, utan de åto det året av landet Kanaans avkastning. 13Och medan Josua var vid Jeriko, hände sig att han, i det han lyfte upp sina ögon, fick se en man stå där framför sig med ett draget svärd i sin hand. Då gick Josua fram till honom och frågade honom: “Tillhör du oss eller våra ovänner?” 14Han svarade: “Nej, jag är hövitsman över HERRENS här, och jag har just nu kommit hit.” Då föll Josua ned till jorden på sitt ansikte och bugade sig; sedan sade han till honom: “Vad har min herre att säga till sin tjänare?” 15Hövitsmannen över HERRENS här sade då till Josua: “Drag dina skor av dina fötter, ty platsen där du står är helig.” Och Josua gjorde så.

will be added

X\