Jona 1

1Och HERRENS ord kom till Jona, Amittais son; han sade: 2“Stå upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och predika för den; ty deras ondska har kommit upp inför mitt ansikte.” 3Men Jona stod upp och ville fly till Tarsis, undan HERRENS ansikte. Och han for ned till Jafo och fann där ett skepp som skulle gå till Tarsis. Och sedan han hade erlagt betalning för resan, steg han ombord därpå för att fara med till Tarsis, undan HERRENS ansikte. 4Men HERREN sände en stark vind ut över havet, så att en stark storm uppstod på havet; och skeppet var nära att krossas. 5Då betogos sjömännen av fruktan och ropade var och en till sin gud; och vad löst som fanns i skeppet kastade de i havet för att bereda sig lättnad. Men Jona hade gått ned i det inre av fartyget och låg där i djup sömn. 6Då gick skepparen till honom och sade till honom: “Huru kan du sova så? Stå upp och åkalla din Gud. Kanhända skall den Guden tänka på oss, så att vi icke förgås.” 7Och folket sade till varandra: “Välan, låt oss kasta lott, så att vi få veta för vems skull denna olycka har kommit över oss.” När de så kastade lott, föll lotten på Jona. 8Då sade de till honom: “Säg oss för vems skull denna olycka har kommit över oss. Vad är ditt ärende, och varifrån kommer du? Från vilket land och av vad folk är du?” 9Han svarade den; “Jag är en hebré, och jag dyrkar HERREN, himmelens Gud, som har gjort havet och det torra.” 10Då betogos männen av stor fruktan och sade till honom: “Vad är det du har gjort!” Ty männen fingo genom det han berättade dem veta att han flydde undan HERRENS ansikte. 11Och de sade till honom: “Vad skola vi göra med dig, så att havet stillar sig för oss?” Ty havet stormade mer och mer. 12Då svarade han dem: “Tagen mig och kasten mig i havet, så skall havet stillas för eder; ty jag vet att det är för min skull som denna starka storm har kommit över eder.” 13Och männen strävade med all makt att komma tillbaka till land, men de kunde icke; ty havet stormade mer och mer emot dem. 14Då ropade de till HERREN och sade: “Ack HERRE, låt oss icke förgås för denne mans själs skull, och låt icke oskyldigt blod komma över oss. Ty du, HERRE, har gjort såsom dig täckes.” 15Därefter togo de Jona och kastade honom i havet. Då lade sig havets raseri. 16Och männen betogos av stor fruktan för HERREN, och de offrade slaktoffer åt HERREN och gjorde löften.

will be added

X\