Johannesevangeliet 7

1Därefter vandrade Jesus omkring i Galileen, ty i Judeen ville han icke vandra omkring, då nu judarna stodo efter att döda honom. 2Men judarnas lövhyddohögtid var nu nära. 3Då sade hans bröder till honom: “Begiv dig härifrån och gå till Judeen, så att också dina lärjungar få se de gärningar som du gör. 4Ty ingen som vill vara känd bland människor utför sitt verk i hemlighet. Då du nu gör sådana gärningar, så träd öppet fram för världen.” 5Det var nämligen så, att icke ens hans bröder trodde på honom. 6Då sade Jesus till dem: “Min tid är ännu icke kommen, men för eder är tiden alltid läglig. 7Världen kan icke hata eder, men mig hatar hon, eftersom jag vittnar om henne, att hennes gärningar äro onda. 8Gån I upp till högtiden; jag är icke stadd på väg upp till denna högtid, ty min tid är ännu icke fullbordad.” 9Detta sade han till dem och stannade så kvar i Galileen. 10Men när hans bröder hade gått upp till högtiden, då gick också han ditupp, dock icke öppet, utan likasom i hemlighet. 11Och judarna sökte efter honom under högtiden och sade: “Var är han?” 12Och bland folket talades i tysthet mycket om honom. Somliga sade: “Han är en rättsinnig man”, men andra sade: “Nej, han förvillar folket.” 13Dock talade ingen öppet om honom, av fruktan för judarna. 14Men när redan halva högtiden var förliden, gick Jesus upp i helgedomen och undervisade. 15Då förundrade sig judarna och sade: “Varifrån har denne sin lärdom, han som icke har fått undervisning?” 16Jesus svarade dem och sade: “Min lära är icke min, utan hans som har sänt mig. 17Om någon vill göra hans vilja, så skall han förstå om denna lära är från Gud, eller om jag talar av mig själv. 18Den som talar av sig själv, han söker sin egen ära; men den som söker dens ära, som har sänt honom, han är sannfärdig, och orättfärdighet finnes icke i honom. — 19Har icke Moses givit eder lagen? Och likväl fullgör ingen av eder lagen. Varför stån I efter att döda mig?” 20Folket svarade: “Du är besatt av en ond ande. Vem står efter att döda dig?” 21Jesus svarade och sade till dem: “En gärning allenast gjorde jag, och alla förundren I eder över den. 22Moses har givit eder omskärelsen—icke som om den vore ifrån Moses, ty den är ifrån fäderna—och så omskären I människor också på en sabbat. 23Om nu en människa undfår omskärelsen på en sabbat, för att Moses’ lag icke skall göras om intet, huru kunnen I då vredgas på mig, därför att jag på en sabbat gjorde en människa hel och frisk? 24Dömen icke efter skenet, utan dömen en rätt dom.” 25Då sade några av folket i Jerusalem: “Är det icke denne som de stå efter att döda? 26Och ändå får han tala fritt, utan att de säga något till honom. Hava då rådsherrarna verkligen blivit förvissade om att denne är Messias? 27Dock, denne känna vi, och vi veta varifrån han är; men när Messias kommer, känner ingen varifrån han är.” 28Då sade Jesus med hög röst, där han undervisade i helgedomen: “Javäl, I kännen mig, och I veten varifrån jag är. Likväl har jag icke kommit av mig själv, men han som har sänt mig är en som verkligen har myndighet att sända, han som I icke kännen. 29Men jag känner honom, ty från honom är jag kommen, och han har sänt mig.” 30Då ville de gripa honom; dock kom ingen med sin hand vid honom, ty hans stund var ännu icke kommen. 31Men många av folket trodde på honom, och de sade: “Icke skall väl Messias, när han kommer, göra flera tecken än denne har gjort?” 32Sådant fingo fariséerna höra folket i tysthet tala om honom. Då sände översteprästerna och fariséerna ut rättstjänare för att gripa honom. 33Men Jesus sade: “Ännu en liten tid är jag hos eder; sedan går jag bort till honom som har sänt mig. 34I skolen då söka efter mig, men I skolen icke finna mig, och där jag är, dit kunnen I icke komma.” 35Då sade judarna till varandra: “Vart tänker denne gå, eftersom vi icke skola kunna finna honom? Månne han tänker gå till dem som bo kringspridda bland grekerna? Tänker han då undervisa grekerna? 36Vad betyder det ord som han sade: ‘I skolen söka efter mig, men I skolen icke finna mig, och där jag är, dit kunnen I icke komma’?” 37På den sista dagen i högtiden, som ock var den förnämsta, stod Jesus där och ropade och sade: “Om någon törstar, så komme han till mig och dricke. 38Den som tror på mig, av hans innersta skola strömmar av levande vatten flyta fram, såsom skriften säger.” 39Detta sade han om Anden, vilken de som trodde på honom skulle undfå; ty ande var då ännu icke given, eftersom Jesus ännu icke hade blivit förhärligad. 40Några av folket, som hörde dessa ord, sade då: “Denne är förvisso Profeten.” 41Andra sade: “Han är Messias.” Andra åter sade: “Icke kommer väl Messias från Galileen? 42Säger icke skriften att Messias skall komma av Davids säd och från den lilla staden Betlehem, där David bodde? 43Så uppstodo för hans skull stridiga meningar bland folket, 44och somliga av dem ville gripa honom; dock kom ingen med sin hand vid honom. 45När sedan rättstjänarna kommo tillbaka till översteprästerna och fariséerna, frågade dessa dem: “Varför haven I icke fört honom hit?” 46Tjänarna svarade: “Aldrig har någon människa talat, som den mannen talar.” 47Då svarade fariséerna dem: “Haven nu också I blivit förvillade? 48Har då någon av rådsherrarna trott på honom? Eller någon av fariséerna? 49Nej; men detta folk, som icke känner lagen, det är förbannat. 50Då sade Nikodemus till dem, han som förut hade besökt honom, och som själv var en av dem: 51“Icke dömer väl vår lag någon, utan att man först har förhört honom och utrönt vad han förehar?” 52De svarade och sade till honom: “Kanske också du är från Galileen? Rannsaka, så skall du finna att ingen profet kommer från Galileen.” 53[Och de gingo hem, var och en till sitt.

will be added

X\