Johannesevangeliet 20

1Men på första veckodagen, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala dit till graven och fick se stenen vara borttagen från graven. 2Då skyndade hon därifrån och kom till Simon Petrus och till den andre lärjungen, den som Jesus älskade, och sade till dem: “De hava tagit Herren bort ur graven, och vi veta icke var de hava lagt honom.” 3Då begåvo sig Petrus och den andre lärjungen åstad på väg till graven. 4Och de sprungo båda på samma gång; men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. 5Och när han lutade sig ditin, så han linnebindlarna ligga där; dock gick han icke in. 6Sedan, efter honom, kom ock Simon Petrus dit. Han gick in i graven och fick så se huru bindlarna lågo där, 7och huru duken som hade varit höljd över hans huvud icke låg tillsammans med bindlarna, utan för sig själv på ett särskilt ställe, hopvecklad. 8Då gick ock den andre lärjungen ditin, han som först hade kommit till graven; och han såg och trodde. 9De hade nämligen ännu icke förstått skriftens ord, att han skulle uppstå från de döda. 10Och lärjungarna gingo så hem till sitt igen. 11Men Maria stod och grät utanför graven. Och under det hon grät, lutade hon sig in i graven 12och fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudets plats, den andre vid fötternas. 13Och de sade till henne: “Kvinna, varför gråter du?” Hon svarade dem: “De hava tagit bort min Herre, och jag vet icke var de hava lagt honom.” 14Vid det hon sade detta, vände hon sig om och fick se Jesus stå där; men hon visste icke att det var Jesus. 15Jesus sade till henne: “Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?” Hon trodde att det var örtagårdsmästaren och svarade honom: “Herre, om det är du som har burit bort honom, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom.” 16Jesus sade till henne: “Maria!” Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: “Rabbuni!” (det betyder mästare). 17Jesus sade till henne: “Rör icke vid mig; jag har ju ännu icke farit upp till Fadern. Men gå till mina bröder, och säg till dem att jag far upp till min Fader och eder Fader, till min Gud och eder Gud.” 18Maria från Magdala gick då och omtalade för lärjungarna att hon hade sett Herren, och att han hade sagt detta till henne. 19På aftonen samma dag, den första veckodagen, medan lärjungarna av fruktan för judarna voro samlade inom stängda dörrar, kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: “Frid vare med eder!” 20Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sin sida. Och lärjungarna blevo glada, när de sågo Herren. 21Åter sade Jesus till dem: “Frid vare med eder! Såsom Fadern har sänt mig, så sänder ock jag eder.” 22Och när han hade sagt detta, andades han på dem och sade till dem: “Tagen emot helig ande! 23Om I förlåten någon hans synder, så äro de honom förlåtna; och om I binden någon i hans synder, så är han bunden i dem.” 24Men Tomas, en av de tolv, han som kallades Didymus, var icke med dem, när Jesus kom. 25Då nu de andra lärjungarna sade till honom att de hade sett Herren, svarade han dem: “Om jag icke ser hålen efter spikarna i hans händer och sticker mitt finger i hålen efter spikarna och sticker min hand i hans sida, så kan jag icke tro det.” 26Åtta dagar därefter voro hans lärjungar åter därinne, och Tomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna voro stängda, och stod mitt ibland de, och sade: “Frid vare med eder!” 27Sedan sade han till Tomas: “Räck hit dit finger, se här äro mina händer; och räck hit din hand, och stick den i min sida. Och tvivla icke, utan tro.” 28Tomas svarade och sade till honom: “Min Herre och min Gud!” 29Jesus sade till honom: “Eftersom du har sett mig, tror du? Saliga äro de som icke se och dock tro.” 30Ännu många andra tecken, som icke äro uppskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. 31Men dessa hava blivit uppskrivna, för att I skolen tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att I genom tron skolen hava liv i hans namn.

will be added

X\