Johannesevangeliet 18

1När Jesus hade sagt detta, begav han sig med sina lärjungar därifrån och gick över bäcken Kidron till andra sidan. Där var en örtagård, och i den gick han in med sina lärjungar. 2Men också Judas, han som förrådde honom, kände till det stället, ty där hade Jesus och hans lärjungar ofta kommit tillsammans. 3Och Judas tog nu med sig den romerska vakten, så ock några av översteprästernas och fariséernas tjänare, och kom dit med bloss och lyktor och vapen. 4Och Jesus, som visste allt vad som skulle övergå honom, gick fram och sade till dem: “Vem söken I?” 5De svarade honom: “Jesus från Nasaret.” Jesus sade till dem: “Det är jag.” Och Judas, förrädaren, stod också där ibland dem. 6När Jesus nu sade till dem: “Det är jag”, veko de tillbaka och föllo till marken. 7Åter frågade han dem då: “Vem söken I?” De svarade: “Jesus från Nasaret.” 8Jesus sade: “Jag har sagt eder att det är jag; om det alltså är mig I söken, så låten dessa gå.” 9Ty det ordet skulle fullbordas, som han hade sagt: “Av dem som du har givit mig har jag icke förlorat någon.” 10Och Simon Petrus, som hade ett svärd, drog ut det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat; och tjänarens namn var Malkus. 11Då sade Jesus till Petrus: “Stick ditt svärd i skidan. Skulle jag icke dricka den kalk som min Fader har givit mig?” 12Den romerska vakten med sin överste och de judiska rättstjänarna grepo då Jesus och bundo honom 13och förde honom bort, först till Hannas; denne var nämligen svärfader till Kaifas, som var överstepräst det året. 14Och det var Kaifas som under rådplägningen hade sagt till judarna, att det vore bäst om en man finge dö för folket. 15Och Simon Petrus jämte en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen och gick med Jesus in på översteprästens gård; 16men Petrus stod utanför vid porten. Den andre lärjungen, den som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med portvakterskan och fick så föra Petrus ditin. 17Tjänstekvinnan som vaktade porten sade därvid till Petrus: “Är icke också du en av den mannens lärjungar?” Han svarade: “Nej, det är jag icke.” 18Men tjänarna och rättsbetjänterna hade gjort upp en koleld, ty det var kallt, och de stodo där och värmde sig; bland dem stod också Petrus och värmde sig. 19Översteprästen frågade nu Jesus om hans lärjungar och om hans lära. 20Jesus svarade honom: “Jag har öppet talat för världen, jag har alltid undervisat i synagogan eller i helgedomen, på ställen där alla judar komma tillsammans; hemligen har jag intet talat. 21Varför frågar du då mig? Dem som hava hört mig må du fråga om vad jag har talat till dem. De veta ju vad jag har sagt.” 22När Jesus sade detta, gav honom en av rättstjänarna, som stod där bredvid, ett slag på kinden och sade: “Skall du så svara översteprästen?” 23Jesus svarade honom: “Har jag talat orätt, så bevisa att det var orätt; men har jag talat rätt, varför slår du mig då?” 24Och Hannas sände honom bunden till översteprästen Kaifas. 25Men Simon Petrus stod och värmde sig. Då sade de till honom: “Är icke också du en av hans lärjungar?” Han nekade och sade: “Det är jag icke.” 26Då sade en av översteprästens tjänare, en frände till den som Petrus hade huggit örat av: “Såg jag icke själv att du var med honom i örtagården?” 27Då nekade Petrus åter. Och i detsamma gol hanen. 28Sedan förde de Jesus från Kaifas till pretoriet; och det var nu morgon. Men själva gingo de icke in i pretoriet, för att de icke skulle bliva orenade, utan skulle kunna äta påskalammet. 29Då gick Pilatus ut till dem och sade: “Vad haven I för anklagelse att frambära mot denne man?” 30De svarade och sade till honom: “Vore han icke en illgärningsman, så hade vi icke överlämnat honom åt dig.” 31Då sade Pilatus till dem: “Tagen I honom, och dömen honom efter eder lag.” Judarna svarade honom: “För oss är det icke lovligt att avliva någon.” 32Ty Jesu ord skulle fullbordas, det som han hade sagt för att giva till känna på vad sätt han skulle dö. 33Pilatus gick åter in i pretoriet och kallade Jesus till sig och sade till honom: “Är du judarnas konung?” 34Jesus svarade: “Säger du detta av dig själv, eller hava andra sagt dig det om mig?” 35Pilatus svarade: “Jag är väl icke en jude! Ditt eget folk och översteprästerna hava överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?” 36Jesus svarade: “Mitt rike är icke av denna världen. Om mitt rike vore av denna världen, så hade väl mina tjänare kämpat för att jag icke skulle bliva överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike icke av denna världen.” 37Så sade Pilatus till honom: “Så är du dock en konung” Jesus svarade: “Du säger det själ, att jag är en konung. Ja, därtill är jag född, och därtill har jag kommit i världen, att jag skall vittna för sanningen. Var och en som är av sanningen, han hör min röst.” 38Pilatus sade till honom: “Vad är sanning?” När han hade sagt detta, gick han åter ut till judarna och sade till dem: “Jag finner honom icke skyldig till något brott. 39Nu är det en sedvänja hos eder, att jag vid påsken skall giva eder en fånge lös. Viljen I då att jag skall giva eder ‘judarnas konung’ lös?” 40Då skriade de åter och sade: “Icke honom, utan Barabbas.” Men Barabbas var en rövare.

will be added

X\