Job 28

1Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar; 2järn hämtas upp ur jorden, och stenar smältas till koppar. 3Man sätter då gränser för mörkret, och rannsakar ned till yttersta djupet, 4Där spränger man schakt långt under markens bebyggare, där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot, där hänger man svävande, fjärran ifrån människor. 5Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnere omvälves den såsom av eld. 6Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man ock där. 7Stigen ditned är ej känd av örnen, och falkens öga har ej utspanat den; 8den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gått därfram. 9Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna. 10In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är. 11Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset. 12Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning? 13Priset för henne känner ingen människa; hon står ej att finna i de levandes land. 14Djupet säger: “Hon är icke här”, och havet säger: “Hos mig är hon icke.” 15Hon köper icke för ädlaste metall, med silver gäldas ej hennes värde. 16Hon väges icke upp med guld från Ofir, ej med dyrbar onyx och safir. 17Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon får ej i byte mot gyllene klenoder. 18Koraller och kristall må icke ens nämnas; svårare är förvärva vishet än pärlor. 19Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon väges icke upp med renaste guld. 20Ja, visheten, varifrån kommer väl hon, och var har förståndet sin boning? 21Förborgad är hon för alla levandes ögon, för himmelens fåglar är hon fördold; 22avgrunden och döden giva till känna; “Blott hörsägner om henne förnummo våra öron.” 23Gud, han är den som känner vägen till henne, han är den som vet var hon har sin boning. 24Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han. 25När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått, 26när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle, 27då såg han och uppenbarade henne, då lät han henne stå fram, då utforskade han henne. 28Och till människorna sade han så: “Se Herrens fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd.”

will be added

X\