Job 24

1Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar? varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar? 2Se, råmärken flyttar man undan, rövade hjordar driver man i bet; 3de faderlösas åsna för man bort och tager änkans ko i pant. 4Man tränger de fattiga undan från vägen, de betryckta i landet måste gömma sig med varandra. 5Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen; dit gå de och möda sig och söka något till täring; hedmarken är det bröd de hava åt sina barn. 6På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta, de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård. 7Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder; de hava intet att skyla sig med i kölden. 8Av störtskurar från bergen genomdränkas de; de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt. 9Den faderlöse slites från sin moders bröst, och den betryckte drabbas av utpantning. 10Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder, hungrande nödgas de bära på kärvar. 11Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja, de få trampa vinpressar och därvid lida törst. 12Utstötta ur människors samfund jämra de sig, ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker. 13Andra hava blivit fiender till ljuset; de känna icke dess vägar och hålla sig ej på dess stigar. 14Vid dagningen står mördaren upp för att dräpa den betryckte och fattige; och om natten gör han sig till tjuvars like. 15Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen, han tänker: “Intet öga får känna igen mig”, och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte. 16När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen, men under dagen stänga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av. 17Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon, med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna. 18“Men hastigt”, menen I, “ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg. 19Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket den som har syndat. 20Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av. 21Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder, och när någon icke gör gott mot änkan.” 22Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet; 23han giver dem trygghet, så att de få vila, och hans ögon vaka över deras vägar. 24När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd, de sjunka då ned och dö som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort. 25Är det ej så, vem vill då vederlägga mig, vem kan göra mina ord om intet?

will be added

X\