Job 17

1Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott. 2Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa! 3Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag? 4Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera. 5Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta. 6Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag. 7Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans. 8De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse. 9Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer. 10Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis. 11Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär. 12Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in. 13Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; 14till graven måste jag säga: “Du är min fader”, till förruttnelsens maskar: “Min moder”, “Min syster”. 15Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det? 16Till dödsrikets bommar far det ned, då jag nu själv går till vila i stoftet.

will be added

X\