Job 10

1Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse. 2Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig. 3Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag? 4Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se? 5Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider, 6eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd, 7du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand? 8Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig! 9Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft! 10Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna. 11Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman. 12Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande. 13Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet: 14om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad. 15Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd. 16Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig. 17Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig. 18Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig, 19hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven. 20Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje, 21innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land, 22till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.

will be added

X\