Jeremia 50

1Detta är det ord som HERREN talade om Babel, om kaldeernas land, genom profeten Jeremia. 2Förkunnen detta bland folken och kungören det, och resen upp ett baner; kungören det, döljen det icke. Sägen: Babel är intaget, Bel har kommit på skam, Merodak är krossad, ja, dess avgudar hava kommit på skam, dess eländiga avgudar äro krossade. 3Ty ett folk drager upp mot det norrifrån, som skall göra dess land till en ödemark, så att ingen kan bo däri; både människor och djur skola fly bort. 4I de dagarna och på den tiden, säger HERREN, skola Israels barn komma vandrande tillsammans med Juda barn; under gråt skola de gå åstad och söks HERREN, sin Gud. 5De skola fråga efter Sion; hitåt skola deras ansikten vara vända: “Kommen! Må man nu hålla fast vid HERREN i ett evigt förbund, som aldrig varder förgätet.” 6En vilsekommen hjord var mitt folk. Deras herdar hade fört dem vilse ooh läto dem irra omkring på bergen. Så strövade de från berg till höjd och glömde sin rätta lägerplats. 7Alla som träffade på dem åto upp dem, och deras ovänner sade: “Vi ådraga oss ingen skuld därmed.” Så skedde, därför att de hade syndat mot HERREN, rättfärdighetens boning, mot HERREN, deras fäders hopp. 8Flyn ut ur Babel, dragen bort ifrån kaldeernas land, och bliven lika bockar som hasta framför hjorden. 9Ty se, jag skall uppväcka från nordlandet en hop av stora folk och föra dem upp mot Babel, och de skola rusta sig till strid mot det; från det hållet skall det bliva intaget. Deras pilar skola vara såsom en lyckosam hjältes, som icke vänder tillbaka utan seger. 10Och Kaldeen skall lämnas till plundring; dess plundrare skola alla få nog, säger HERREN. 11Ja, om I än glädjens och fröjden eder, I som skövlen min arvedel, om I än hoppen såsom kvigor på tröskplatsen och frusten såsom hingstar 12eder moder skall dock komma storligen på skam; hon som har fött eder skall få blygas. Se, bland folken skall hon bliva den yttersta—en öken, ett torrt land och en hedmark! 13För HERRENS förtörnelses skull måste det ligga obebott och alltigenom vara en ödemark. Alla som gå fram vid Babel skola häpna och vissla vid tanken på alla dess plågor. 14Rusten eder till strid mot Babel från alla sidor, I som spännen båge; skjuten på henne, sparen icke på pilarna; ty mot HERREN har hon syndat. 15Höjen segerrop över henne på alla sidor: “Hon har måst giva sig; fallna äro hennes stödjepelare, nedrivna hennes murar!” Detta är ju HERRENS hämnd, så hämnens då på henne. Såsom hon har gjort, så mån I göra mot henne. 16Utroten ur Babel både dem som så och dem som i skördens tid föra lien. Undan det härjande svärdet må envar nu vända om till sitt folk och envar fly hem till sitt land. 17Israel var ett vilsekommet får som jagades av lejon. Först åts det upp av konungen i Assyrien, och sist har Nebuk adressar, ko nungen i Babel, gnagt dess ben. 18Därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall hemsöka konungen i Babel och hans land, likasom jag har hemsökt konungen i Assyrien. 19Och jag skall föra Israel tillbaka till hans betesmarker, och han skall få gå bet på Karmel och i Basan; och på Efraims berg och i Gilead skall han få äta sig mätt. 20I de dagarna och på den tider säger HERREN, skall man söka efter Israels missgärning, och den skall icke mer vara till, och efter Juda synder, och de skola icke mer bliva funna; ty jag skall förlåta dem som jag låter leva kvar. 21Drag ut mot Merataims land och mot inbyggarna i Pekod. Förfölj dem och döda dem och giv dem till spillo, säger HERREN, och gör i alla stycken såsom jag har befallt dig. 22Krigsrop höras i landet, och stort brak. 23Huru sönderbruten och krossad är den icke, den hammare som slog hela jorden! Huru har icke Babel blivit tiil häpnad bland folken! 24Jag lade ut en snara för dig, och så blev du fångad, Babel, förrän du visste därav; du blev ertappad och gripen, ty det var med HERREN som du hade givit dig i strid. 25HERREN öppnade sin rustkammare och tog fram sin vredes vapen. Ty ett verk hade Herren, HERREN Sebaot, att utföra i kaldeernas land. 26Ja, kommen över det från alla sidor, öppnen dess förrådskammare, kasten i en hög vad dar finnes, såsom man gör med säd, och given det till spillo; låten intet därav bliva kvar. 27Nedgören alla dess tjurar, fören dem ned till att slaktas. Ve dem, ty deras dag har kommit, deras hemsökelses tid! 28Hör huru de fly och söka rädda sig ur Babels land, för att i Sion förkunna HERRENS, vår Guds, hämnd, hämnden för hans tempel. 29Båden upp mot Babel folk i mängd, allt vad bågskyttar heter; lägren eder runt omkring det, låten ingen undkomma. Vedergällen det efter dess gärningar; gören mot det alldeles såsom det självt har gjort. Ty mot HERREN har det handlat övermodigt, mot Israels Helige. 30Därför skola dess unga man falla på dess gator, och alla dess stridsmän skola förgöras på den dagen, säger HERREN. 31Se, jag skall vända mig mot dig, du övermodige, säger Herren, HERREN Sebaot, ty din dag har kommit, den tid då jag vill hemsöka dig. 32Då skall den övermodige stappla och falla, och ingen skall kunna upprätta honom. Och jag skall tända eld på hans städer, och elden skall förtära allt omkring honom. 33Så säger HERREN Sebaot: Förtryckta äro Israels barn, och Juda oarn jämte dem. Alla de som hava fart dem i fångenskap hålla dem fast och vilja icke släppa dem. 34Men deras förlossare är stark; HERREN Sebaot ar hans namn. Han skall förvisso utföras deras sak, så att han skaffar ro åt jorden—men oro åt Babels invånare. 35Svärd komme över kaldeerna, säger HERREN, över Babels invånare, över dess furstar och dess visa män! 36Svärd komme över lögnprofeterna, så att de stå där såsom dårar! Svärd komme över dess hjältar, så att de bliva förfärade! 37Svärd komme över dess hästar och vagnar och över allt främmande folk därinne, så att de bliva såsom kvinnor! Svärd komme over dess skatter, så att de bliva tagna såsom byte! 38Torka komme över dess vatten, så att de bliva uttorkade! Ty det är ett belatenas land, och skräckgudar dyrka de såsom vanvettiga människor. 39Därför skola nu schakaler bo där tillsammans med andra ökendjur, och strutsar skola där få sin boning. Aldrig mer skall det bliva bebyggt, från släkte till släkte skall det vara obebott. 40Likasom när Sodom och Gomorra med sina grannstäder omstörtades av Gud, säger HERREN, så skall ingen mer bo där och intet människobarn där vistas. 41Se, ett folk kommer norrifrån; ett stort folk och många konungar resa sig och komma från jordens yttersta ända. 42De föra båge och lans, de äro grymma och utan förbarmande. Dånet av dem är såsom havets brus, och på sina hästar rida de fram, rustade såsom kämpar till strid, mot dig, du dotter Babel. 43När konungen i Babel hör ryktet om dem, sjunka hans händer ned; ängslan griper honom, ångest lik en barnaföderskas. 44Se, lik ett lejon som drager upp från Jordanbygdens snår och bryter in på frodiga betesmarker skall jag i ett ögonblick jaga dem bort därifrån; och den som jag utväljer skall jag sätta till herde över dem. Ty vem är min like, och vem kan ställa mig till ansvar? Och vilken är den herde som kan bestå inför mig? 45Hören därför det råd som HERREN har lagt mot Babel, och de tankar som han har mot kaldeernas land: Ja, herdegossarna skola sannerligen släpas bort; sannerligen, deras betesmark skall häpna över dem. 46När man ropar: “Babel är intaget”, då bävar jorden, och ett skriande höres bland folken.

will be added

X\