Jeremia 5

1Gån omkring på gatorna i Jerusalem, och sen till och given akt; söken på dess torg om I finnen någon, om där är någon som gör rätt och beflitar sig om sanning; då vill jag förlåta staden. 2Men säga de än: “Så sant HERREN lever”, så svärja de dock falskt. 3HERRE, är det ej sanning dina ögon söka? Du slog dem, men de kände ingen sveda. Du förgjorde dem, men de ville ej taga emot tuktan. De gjorde sina pannor hårdare än sten, de ville icke omvända sig. 4Då tänkte jag: “Detta är allenast de ringa i folket; de äro dåraktiga, ty de känna icke HERRENS väg, sin Guds rätt. 5Jag vill nu gå till de stora och tala med dem; de måste ju känna HERRENS väg, sin Guds rätt.” Men ock dessa hade alla brutit sönder oket och slitit av banden. 6Därför bliva de slagna av lejonet från skogen och fördärvade av vargen från hedmarken; pantern lurar vid deras städer, och envar som vågar sig ut därifrån bliver ihjälriven. Ty många äro deras överträdelser och talrika deras avfällighetssynder. 7Huru skulle jag då kunna förlåta dig? Dina barn hava ju övergivit mig och svurit vid gudar som icke äro gudar. Jag gav dem allt till fyllest, men de blevo mig otrogna och samlade sig i skaror till skökhuset. 8De likna välfödda, ystra hästar de vrenskas var och en efter sin nästas hustru. 9Skulle jag icke för sådant hemsöka dem? säger HERREN. Och skulle icke min själ hämnas på ett sådant folk som detta är? 10Stormen då hennes murar och för stören dem, dock utan att alldeles göra ände på henne. Riven bort hennes vinrankor, de äro ju icke HERRENS. 11Ty både Israels hus och Juda hus hava varit mycket trolösa mot mig, säger HERREN. 12De hava förnekat HERREN och sagt: “Han betyder intet. Olycka skall icke komma över oss, svärd och hunger skola vi icke se. 13Men profeterna skola försvinna såsom en vind, och han som säges tala är icke i dem; dem själva skall det så gå.” 14Därför säger HERREN, härskarornas Gud: Eftersom I fören ett sådant tal, se, därför skall jag göra mina ord i din mun till en eld, och detta folk till ved, och elden skall förtära dem. 15Se, jag skall låta komma över eder, I av Israels hus, ett folk ifrån fjärran land, säger HERREN, ett starkt folk, ett urgammalt folk, ett folk vars tungomål du icke känner, och vars tal du icke förstår. 16Deras koger är en öppen grav; de äro allasammans hjältar. 17De skola förtära din skörd och ditt bröd, de skola förtära dina söner och döttrar, de skola förtära dina får och fäkreatur, de skola förtära dina vinträd och fikonträd. Dina befästa städer, som du förlitar dig på, dem skola de förstöra med svärd. 18Dock vill jag på den tiden, säger HERREN, icke alldeles göra ände på eder. 19Och om I då frågen: “Varför har HERREN, vår Gud, gjort oss allt detta?”, så skall du svara dem: “Såsom I haven övergivit mig och tjänat främmande gudar i edert eget land, så skolen I nu få tjäna främlingar i ett land som icke är edert.” 20Förkunnen detta i Jakobs hus, kungören det i Juda och sägen: 21Hör detta, du dåraktiga och oförståndiga folk, I som haven ögon, men icke sen, I som haven öron, men icke hören. 22Skullen I icke frukta mig, säger HERREN, skullen I icke bäva för mig, for mig som har satt stranden till en damm for havet, till en evärdlig gräns, som det icke kan överskrida, så att dess böljor, huru de än svalla, ändå intet formå, och huru de än brusa, likväl icke kunna överskrida den? 23Men detta folk har ett gensträvigt och upproriskt hjärta; de hava avfallit och gått sin väg. 24De sade icke i sina hjärtan: “Låtom oss frukta HERREN, vår Gud, honom som giver regn i rätt tid, både höst och vår, och som ständigt beskär oss de bestämda skördeveckorna.” 25Edra missgärningar hava nu fört dessa i olag, ooh edra synder hava förhållit för eder detta goda. 26Ty bland mitt folk finnas ogudaktiga människor: de ligga i försåt, likasom fågelfängaren ligger på lur, de sätta ut giller till att fånga människor. 27Såsom när en bur är full av fåglar, så äro deras hus fulla av svek. Därigenom hava de blivit så stora och rika; de hava blivit feta och skinande. 28För sina ogärningar veta de icke av någon gräns, de hålla icke rätten vid makt, icke den faderlöses rätt, till att främja den; och i den fattiges sak fälla de icke rätt dom. 29Skulle jag icke för sådant hemsöka dem? säger HERREN. Skulle icke min själ hämnas på ett sådant folk som detta är? 30Förfärliga och gruvliga ting ske i landet. 31Profeterna profetera lögn, och prästerna styra efter deras råd; och mitt folk vill så hava det. Men vad skolen I göra, när änden på detta kommer?

will be added

X\