Jeremia 26

1I begynnelsen av Jojakims, Josias sons, Juda konungs, regering kom detta ord från HERREN; han sade: 2Så säger HERREN: Ställ dig i förgrården till HERRENS hus och tala mot alla Juda städer, från vilka man kommer för att tillbedja i HERRENS hus, tala alla de ord som jag har bjudit dig tala till dem; tag intet därifrån. 3Kanhända skola de då höra och vända om, var och en från sin onda väg; då vill jag ångra det onda som jag har i sinnet att göra med dem för deras onda väsendes skull. 4Du skall säga till dem: Så säger HERREN: Om I icke viljen höra mig och vandra efter den lag som jag har förelagt eder, 5och höra vad mina tjänare profeterna tala—de som jag titt och ofta sänder till eder, fastän I icke viljen höra— 6då skall jag göra med detta hus såsom jag gjorde med Silo, och skall låta denna stad för alla jordens folk bliva ett exempel som man nämner, när man förbannar. 7Och prästerna och profeterna och allt folket hörde Jeremia tala dessa ord i HERRENS hus. 8Och när Jeremia hade slutat att tala allt vad HERREN hade bjudit honom tala till allt folket, grepo honom prästerna och profeterna och allt folket och sade: “Du måste döden dö. 9Huru djärves du profetera i HERRENS namn och säga: ‘Det skall gå detta hus likasom det gick Silo, och denna stad skall ödeläggas, så att ingen mer bor däri’?” Och allt folket församlade sig mot Jeremia i HERRENS hus. 10Då nu Juda furstar hörde detta, gingo de från konungshuset upp till HERRENS hus och satte sig vid ingången till HERRENS nya port. 11Då sade prästerna och profeterna till furstarna ocb till allt folket sålunda: “Denne man förtjänar döden, ty han har profeterat mot denna stad, såsom I haven hört med egna öron.” 12Men Jeremia svarade alla furstarna och allt folket och sade: “Det är HERREN som har sänt mig att profetera mot detta hus och denna stad allt det som I haven hört. 13Så bättren nu edert leverne och edert väsende, och hören HERRENS, eder Guds, röst; då vill HERREN ångra det onda som han har talat mot eder. 14Och vad mig angår, så är jag i eder hand; gören med mig vad eder gott och rätt synes. 15Men det skolen I veta, att om I döden mig, så dragen I oskyldigt blod över eder och över denna stad och dess invånare; ty det är i sanning HERREN som har sänt mig till eder att tala allt detta inför eder.” 16Då sade furstarna och allt folket till prästerna och profeterna: “Denne man förtjänar icke döden, ty i HERRENS, vår Guds, namn har han talat till oss. 17Och några av de äldste i landet stodo upp och sade till folkets hela församling sålunda: 18“Morastiten Mika profeterade i Hiskias, Juda konungs, tid och sade till hela Juda folk: ‘Så säger HERREN Sebaot: Sion skall varda upplöjt till en åker, och Jerusalem skali bliva en stenhop och tempelberget en skogbevuxen höjd.’ 19Men lät väl Hiskia, Juda konung, med hela Juda, döda honom? Fruktade han icke i stället HERREN och bönföll inför honom, så att HERREN ångrade det onda som han hade beslutit över dem, medan tvärtom vi nu stå färdiga att draga över oss själva så mycket ont?” 20Där var ock en annan man, Uria, Semajas son, från Kirjat-Hajearim, som profeterade i HERRENS namn; och han profeterade mot denna stad och detta land alldeles såsom Jeremia hade gjort. 21När då konung Jojakim med alla sina hjältar och alla furstar hörde vad han sade, ville han döda honom. Men när Uria fick höra härom, blev han förskräckt och flydde och kom till Egypten. 22Då sände konung Jojakim några män till Egypten, nämligen Elnatar Akbors son, och några andra med honom, in i Egypten. 23Och dessa hämtade Uria ut ur Egypten och förde honom till konung Jojakim; och denne lät dräpa honom med svärd, och lät så kasta hans döda kropp på den allmänna beravningsplatsen. 24Men Ahikam, Safans son, höll sin hand över Jeremia, så att man icke lämnade honom i folkets hand till att dödas.

will be added

X\